Det är ju inte var dag man snubblar över en danska västern, låt vara att den utspelas i det karga landskap som blivit ett signum för den klassiska genren. Men regissör, manusförfattare och huvudrollsinnehavare är danska. Och så en svensk.
De två bröderna Peter och Jon lämnar Danmark efter att kriget mot Preussen slutat i nederlag 1864. Jon lämnar hustru och barn och återser dem först sju år senare, när historien här börjar. Den slutar samtidigt, då familjen, utom Jon, mördas. Han skjuter direkt ihjäl mördarna, men den ene av dem är banditledarens bror. Hämnden startar. ..
Det är schabloner vi känner igen i denna ofta så klichétyngda genre. Man hittar förts någon som ”hjälten” måste hämnas och förser honom (oftast en man) med skurkar onda nog att ha ihjäl på stört. Så långt är det samma uppvärmda mat serverad än en gång, kryddad med en aning maffiakänsla.
Men manusförfattaren Anders Thomas Jensen (”Hämnden”, ”Bröder” och ”Bröllop i Italien” bland andra) och regissören Kristian Levring visar sig behärska sin Västern bra. Filmen genomsyras förstås av mycket våld men det är inget frossande i det, inga långa tagningar och närbilder av plågade människor. Heller inget ironisk Tarantinostuk. Det räcker långt ändå utan vidare. Inledningen är magnifik med sitt drömska upplägg, miljöer och skådespel sitter där det ska.
Mads Mikkelsen är mycket bra som den påtvingade hämndmaskinen Jon, likaså Mikael Persbrandt som hans bror, en Gunvald Larsson i hatt. Eva Green gör en stark insats som den stumma Madelaine liksom Jeffrey Dean Morgan som ärkeskurken.