Som motvikt till internationellt gĂ„ngbara deckare inom âswedish noirâ kan det var apĂ„ sin plats med en vemodig âswedish feel-goodâ ocksĂ„. Ăven om den mestadels Ă€r inspelad pĂ„ Island, vars karga landskap passar sĂ„ bra in pĂ„ huvudpersonen.
Det handlar frĂ€mst om 27-Ă„riga Lou som lever i storstan tillsammans med sin mamma Christine, hennes enda levande slĂ€kting â tror hon. Hon fĂ„r veta att hennes just morfar dött och att mormor lever, slĂ€ktingar som hon trott avlidna för lĂ€nge sedan. Hon reser till mormor Frida för att nĂ€rvara vid begravningen och dĂ€r utvecklas saker och ting pĂ„ ett ovĂ€ntat sĂ€tt, inte minst dĂ„ hon trĂ€ffar Henrik.
Det kan ju lÄta okomplicerat nog, en vanlig romantisk film med lagom tragikomiska poÀnger. Men Maximilian Hults debutfilm har sÄ mycket mer. MÀnniskorna som befolkar den Àr alla lite skamfilade och bÀr pÄ trauman.
Lou sjĂ€lv kan enklast liknas vid Saga, spelad av Sofia Helin i tv-succĂ©n âBronâ, en person som med nĂ„gon slags diagnos social inkompetens. Hon ler aldrig och sĂ€ger direkt vad hon tycker utan omskrivningar. PĂ„ samma sĂ€tt som med Saga blir det hĂ€rligt befriande med en sĂ„ rak person. Fast det stĂ€ller förstĂ„s till det i vardagen och Lou har inga vĂ€nner och ett ganska spĂ€nt förhĂ„llande med sin mor, som brutit helt med sina förĂ€ldrar dessutom.
I det lilla samhÀllet som mormor Frida bor i finns Henrik, kombinerad barpianist och antikvariatÀgare. Han faller för Lou, men hon vet inte riktigt hur man hanterar nÄgot sÄdant. Runt mormorskretsen finns ocksÄ 11-Ärige Tom, en mobbad och trulig pojke. De fyra blir tillsammans en terapeutisk enhet, anförd av den sörjande Frida som i kraft av sorg, erfarenhet och Älder vÄgar gÄ lÄngt utanför de gÀngse ramarna.
Det Àr en starkt berörande berÀttelse som Maximilian Hult har Ästadkommit. BÄde i regi och manus kÀnns den Àkta pÄ ett ovanligt sÀtt. Han tar vÀl tillvara den lÄgmÀlda humor som uppstÄr och det blir sÀllan eller aldrig sentimentalt.
Men sĂ„ har han ocksĂ„ fĂ„tt helt rĂ€tt skĂ„despelare i rollerna. Moa Gammel har visat i roll pĂ„ roll nu vilken bra skĂ„despelare hon Ă€r och hĂ€r Ă€r hon som bĂ€st. Veteranen Anita Wall lyfter sin Frida till en av Ă„rets roller. Simon J Berger fortsĂ€tter att briljera i en ovanligt mjuk mansroll, lĂ€gg till den riktigt stora överraskningen Erik Lundqvist, som bara var elva Ă„r gammal nĂ€r âHemmaâ spelades in.
Budskapet att man ska vara och inte minst fÄ vara sig sjÀlv Àr ju mycket lovvÀrt i sig ocksÄ. Filmen har redan fÄtt ett antal priser och det Àr bara att hoppas att publiken hittar in till den i samma utstrÀckning.