Halvguden Herkules, Zeus utomäktenskaplige son, den store hjälten som sändes av gudarna att utföra tolv stordåd för att hans fars hustru, Hera, skulle låta honom leva. Den storyn.
Regissören Brett Ratner ("Rush hour"-filmerna, "Röd drake", "X-men: The last stand") sätter ribban direkt med storslagna 3D-bilder på hur Dwayne "The Rock" Johnson svingar sin klubba mot allehanda fiender för att till sist bända upp käftarna på det nemeiska lejonet med sina bara nävar.
Ni tror att ni kan storyn. Men inte den här storyn. Entré: Herkules. Med lejonets huvud som hjälm och ett jättelik tand runt halsen kliver han in.
Ratners Herkules är en frilansande krigare som lever på sitt rykte. Han är lika ödmjuk som han är muskulös, och tjänar bra med guld på sin råa styrka. Samtidigt är han en krigsskadad hjälte, plågad av smärtsamma minnen.
"Jag gjorde det med mina bara händer. Säger de, alltså", inleder Herkules med lejonmössan, och använder just dessa händer - och en rätt fantastisk liten armé av talangfulla vänner - för att fria sin snacksalige brorson som blivit tillfångatagen av kaxiga typer på Makedoniens kust. Huvuden rullar, spett och pilar flyger genom luften. Folk dör som flugor. Det hela är väldigt snyggt och fullständigt omöjligt att värja sig emot.
Ratner har gjort halvguden till en man, mytologiska varelser som kentaurer, hydran och trehövdade bestar till ryttare, maskerade krigare och vargar. Och Dwayne Johnson är magnifik i rollen som den älskvärde hjälten. Det är underhållning. Mäktig sådan.