Mycke' mutanter för pengarna blire' i nya filmen. Här tvingas de kära figurerna slåss dubbelt för livet, i både nutid och i en tidsresa 41 år bakåt i tiden. Det ger också filmskaparna en anledning att göra vad de tycks älska, att återskapa 70-talet. Bortsett från det är det sig likt på många sätt, full action med några överraskande vändningar.
Det är 14 år sedan den första filmen om mutanterna kom. Bryan Singer regisserade den och lämnade sedan över till andra innan han återigen nu har tagit på sig regisserandet. Han gör också nästa film, "X-men: Apocalypse" som beräknas komma på biograferna 2016. Helst ska man nog se om de gamla för att hänga med här.
Med sig denna gång har han originalgänget som finner sig utsatta för en attack av ett slags superrobotar, mot vilka de inte har just något försvar. För att kunna hitta någon hjälp tvingas de att mentalt skicka Wolverine (Hugh Jackman) tillbaka till 1973. Där väntar den unga upplagan av gänget.
Där håller också den ondskefulle Dr Bolivar Trask (vem hittar på alla namn på skurkarna?) - spelad av motorn i tv-serien "Game of Thrones", suveräne Peter Dinklage - på att med hjälp av mutanternas dna skapa just de robotar som anfaller mutanterna i nuläget. Glasklart? Nej, kanske inte riktigt. Men det är samma sak som att se "Godzilla", väljer man dessa fantasifulla historier får man finna sig i vissa logiska kullerbyttor. Och det gör just inget att det inte går att omfatta detta med sitt intellekt. Det är ofta spännande, fantasifullt och späckat med häftig action, om än några onödiga pratscener. I och för sig inte så mycket som är nytt, filmtekniken ligger på den här nivån nu och tyvärr har man vant sig.
"X-men" klarar sig ändå bra på grund av de spännande karaktärerna och här får man mycket av dem. Många av dem finns ju i dubbla upplagor, unga som gamla, och det är ganska fascinerande. Filmen klarar sig hyggligt förbi alla fällor som lurar när man gör filmer med tidsresor. Det funkar.
Det är ovanligt också i Hollywood att man tar med så svåra amerikanska trauman som Vietnamkriget och mordet på John F Kennedy i filmer av det här slaget. Det ger en extra tyngd åt handlingen, liksom att Nixonkopian får vara en ”good guy”.
En ny undersökning som gjorts av Svensk Filmindustri visar att färre än man trott bryr sig i om det är en stark kvinnlig karaktär eller inte med i handlingen. Här har man i alla fall som vanligt storspelande Jennifer Lawrence som Raven/Mystique som balanserar grabbarna något. Det får gärna bli mer av det.
Grundbudskapet i X-men-filmerna är att vi ska vara toleranta, hjälpsamma, förlåtande och ge allt. Det låter som mina gamla scoutlöften och vem kan säga emot det.