• torsdag 30 mars 2017
  • Familjeannonser
  • Grannar
  • Lokusjobb
  • Lokus
  • Grannar
  • Evenemangsguiden
  • Uppgång.se
Vädersponsor:

Multipel thriller

Så här tycker UNT.se:

Filmrecension Elin Dahlman blir underhållen av en spretig thriller.

M. Night Shyamalans film om en man med multipla personligheter pendlar mellan spänning och trams. Men James McAvoy och Anya Taylor-Joy bär upp "Split" på sina axlar.

Med "Split" visar M. Night Shyamalan upp oväntat mycket av den geist som en gång gjorde hans filmer sevärda. Trots att de största, aha-framkallande vändningarna från hans tidiga filmer saknas, är det här tillräckligt smart och oförutsägbart för att man ska stå ut med svagheterna.

Inledningen, där tre tonårstjejer kidnappas av en okänd man (James McAvoy) på en parkeringsplats, för tankarna till filmer som "Room", "Don't breathe" och "10, Cloverfield Lane". Och Shyamalan spelar ett bra tag på publikens rädsla inför den typen av brott där mördare stänger in sina offer i slutna rum där de inte vet vad som väntar dem.

Men Claire (Haley Lu Richardson), Marcia (Jessica Sula) och framför allt Casey (Anya Taylor-Joy) visar prov på stort mod och uppfinningsrikedom innan de inser att deras kidnappare är någon utöver det vanliga.

Tack vare kidnapparens besök hos sin skickliga terapeut doktor Fletcher (Betty Buckley), får åskådaren veta att 23 olika personligheter finns samlade i hans kropp. Den muntre Barry är den som vanligtvis håller de andra personligheterna i schack, men doktor Fletcher anar oråd. Någonting har hänt som fört med sig att de farligaste av personligheterna börjat ta kontrollen.

Utan en skådespelare med bredd hade "Split" lätt kunnat köra i diket, men McAvoy har vad som krävs för rollen även om han ibland balanserar farligt nära gränsen till överspel. Minst lika bra är den nedtonade Taylor-Joy (som senast sågs i 1600-talsskräckisen "The witch") som Casey, en tjej som visar sig bära på oanade hemligheter.

"Split" kastar sig skickigt mellan renodlad "Psycho"-skräck och spännande thrillerinslag à la "När lammen tystnar" innan den landar i renodlat Shyamalanskt territorium, där verklighet gifter sig med onaturliga inslag på ett halvfånigt, men ändå ganska underhållande sätt. (TT)

Elin Dahlman

kultur@unt.se

 
 

Film

Fler filmrecensioner