• torsdag 30 mars 2017
  • Familjeannonser
  • Grannar
  • Lokusjobb
  • Lokus
  • Grannar
  • Evenemangsguiden
  • Uppgång.se
Vädersponsor:

Mest melodram

Så här tycker UNT.se:

Filmrecension Elin Dahlman drunknar i känslokranarna.

En femårig indisk pojke tappar bort sig och adopteras av ett barnlöst par i Australien. "Lion" tar ett fast grepp om hjärtat, men tappar i styrka när den hemfaller åt melodram.

Som företeelse har adoption kommit att bli allt mer omdebatterat. "Lion", som bygger på en verklig historia om en adopterad pojke som spårar upp sin biologiska mamma tack vare Google Earth, låtsas inte så mycket om den saken. I stället fokuserar den på att måla upp sin huvudperson som en mot-alla-odds-överlevare och heroisk återvändare. En bild som visserligen är sann, men hade vunnit på att tonas ned en smula.

Och inledningsvis är Garth Davis film just det - en välgjord, balanserad skildring av pojken Saroos (Sunny Pawar) liv i den indiska delstaten Madhya Pradesh. Allt vi ser utgår från femåringens perspektiv, inklusive språkuppfattning och en medvetenhet som bygger på vardagskunskaper. Som för att betona pojkens litenhet i förhållande till omvärlden överöser filmfotografen Greig Frasier bioduken med fantastiska vidvinkelbilder.

Det är när Saroo kommer ifrån sin äldre bror på en tågstation som hans öde tar en tvär vändning. Han hamnar på ett tåg mot okänd ort, och när det väl stannar, vid en av Calcuttas största tågstationer, finns ingen där som talar Saroos språk eller vill veta av honom. Det slutar med att han adopteras bort till ett australiskt par (Nicole Kidman, David Wenham).

Filmens andra parti fokuserar på Saroo (Dev Patel) i vuxen ålder, när han börjar plågas av barndomens minnesbilder. Och nu får "Lion" plötsligt problem. Saroos hastiga mentala förfall känns inte trovärdigt, ändå tar det evigheter för historien att komma vidare.

Här finns, genom Saroos traumatiserade adoptivbror Mantosh (Diwian Ladwa), en antydan till problematisering av ämnet. Men den får stryka på foten när Davis på upploppet plötsligt skruvar på känslokranarna till max för att vi ska förstå vilken otrolig historia vi bevittnar. Precis där, när "Lion" förvandlas till filmmotsvarigheten till spurtkungen Petter Northug, tappar jag allt intresse.

 
 

Film

Fler filmrecensioner