Förr visste man att en actionhjälte var en man, med muskler och vapenskicklighet. Nu, efter filmer som ”Hunger games” och ”Divergent”, vet vi att det också kan vara en ganska vanlig tonårig flicka med mer hjärna än traditionell utrustning. Det gläder mig. Sedan är det mindre roligt att utvecklingen i del två mest går mot att huvudpersonen använder ett alltmer eskalerande våld.
Beatrice Prior (spelad av Shailene Woodley), nu kallad Tris, lever i en dystopisk postapokalyptisk värld, baserad på dagens Chicago. Efter att ett förödande krig hotat hela mänskligheten för 200 år sedan har man nu delat in den i olika falanger efter var och ens färdighet. En ”divergent” är en person som har alla egenskaperna på en gång och Tris är en sådan. I första filmen gjorde hon och några till uppror mot falangsamhället sedan den makthungriga och iskalla Jeanine Matthews, fint spelad av Kate Winslet, tagit över.
Våra hjältar befinner sig alltså på flykt när filmen börjar. De jagas än ivrigare av Jeanine sedan denna förstått att hon måste ha en divergent för att kunna öppna ett skrin med ett budskap från skaparna av detta samhälle. Jakten kantas av allt flera offer och Tris inser att detta måste få ett slut och hon fattar ett ödesdigert beslut ...
Jämfört med första filmen blir ”Insurgent” mest ett jaså och en transportsträcka. Kvar finns de fascinerande miljöerna och snygga filmningarna. Några riktigt häftiga actionscener blir mesta behållningen. Tris ska ju gälla för att vara så smart, ändå löses det mesta här med traditionellt ”cowboy-våld”, skjuta och springa. Längtar efter sista ”Hunger Game” i stället.