Magi och våld

Som barn förlorade Edith sin mamma. Men snart såg hon henne igen som spöke, och då varnade hon Edith för Crimson Peak. Därefter glömde Edith bort händelsen, enda tills dess att engelsmannen Thomas Sharpe kliver in på hennes fars kontor i New York.

LÄS MER: recensioner av alla bioaktuella filmer i Uppsala hittar du i UNT:s filmsvep

Pappan, Mr Cushing, är en lyckad industrialist som har arbetat hårt för att bygga ett framgångsrikt företag, och nu vill han gärna hjälpa blivande entreprenörer. Thomas är här för att han hoppas att Mr. Cushing ska finansiera gruvmaskinen han håller på att bygga.

Mr Cushing, liksom de flesta i hans bekantskap, ogillar dock Thomas, och det blir inget med finansieringen. Den enda som fattar tycke för Thomas är Edith som snart är hopplöst förälskad. Efter bröllopet följer hon med Thomas till det gotiska gods i norra England där han bor med sin syster Lucille. Det är en ensam plats, där syskonen har bott hela sina liv. Och snart börjar Edith förstå vad mamman varnade om när hon kom tillbaka som spöke.

”Crimson Peak” handlar helt om stämningar. Precis som i fantastiska ”Pans Labyrint” har Guillermo del Toro byggt upp en fantasieggande, sagolik – men ändå skrämmande – värld. Varje scen är omsorgsfullt konstruerad med spensliga skuggor och dramatiska färger. Utanför det ensliga gamla godset står Thomas ångdrivna gruvmaskin, och tillsammans med den vita snön och den blodröda leran som ska grävas fram, skapar maskinen och huset en tidlös och mystisk plats som stundtals gör att håret ställer sig.

Det är lätt att svepas med i bildspråket och de visuella miljöerna, men tyvärr håller inte historien samma klass. Visserligen gör Mia Wasikowska en utmärkt tolkning av Edith, men Jessica Chastains Lucille förblir stel och oengagerande. Även manuset lämnar en del att önska, det finns ingen djupare mening på samma sätt som i ”Pans Labyrint”, och den makabra upplösningen känns konstlad. Det är lätt att misstänka att Guillermo del Toro först har sett sina miljöer framför sig, och därefter skapat karaktärerna ska befolka dem.

Om känsliga tittare någonsin ska varnas för våld är det nog i Crimson Peak. Detta är en skräckfilm som till största delen försöker bygga upp obehagliga stämningar på ett lågmält sätt. Då och då exploderar det dock i ett explicit, groteskt och realistiskt våld, som får vem som helst att vilja titta bort. Det är som Guillermo del Toro gillar att chocka sin publik, även om jag kan tycka det är lite onödigt. De bästa skrämseleffekterna fås utan blod.