I en intervju för länge sedan sade Lena Olin om sin make Lasse Hallström att hans främsta egenskap var att han är så snäll. Det går igen också i hans filmer, där det alltid finns en stark humanistisk ådra. Efter lite schablonfilmer som ”Safe Haven”, ”Hypnositören” och ”Dear John” – med ett steg uppåt ändå med ”Laxfiske i Jemen”, är han tillbaka med en mer typisk Hallströmmare.
Den indiska familjen Kadam flyr det politiska våldet i hemlandet som tagit moderns liv och hamnar i Frankrike. De har tidigare drivit en kvalitetsrestaurang och planerar att göra detsamma i det nya landet. Efter ett bilhaveri på franska landsbygden bestämmer de sig för att stanna i en liten by och börjar bygga upp sin rörelse. Det är bara det att drygt 30 meter därifrån ligger en lyxkrog som satsar hårt på att få ytterligare en stjärna i den ärevördiga Guide Michelin. Den snobbiga Madame Mallory (Helen Mirren) ser inte med någon glädje på konkurrensen, särskilt som unge Hassan Kadam (Manish Dayal) visar sig vara ett matgeni. Kampen börjar. ..
Hallström bygger på Richard C Morais bok med samma namn. Berättelsen har de traditionella ingredienserna av kultur- och generationskrockar, romantik, framgångssaga och mild komik. Här finns många roliga, känslosamma och tänkvärda scener där Hallström får använda sitt beprövade register.
Inte minst handlar det om en orgie av matlagning. Det har ju varit supertrend ett antal år nu med maten i fokus, tusentals kokböcker och otaliga tv-program. Också här är det en snudd på erotisk laddning i allt detta provsmakande och tillagande med mer eller mindre exotiska tillsatser. Det är en film som man absolut inte ska se på fastande mage. Lägg till ett mycket vackert landskap.
Som vanligt har Hallström plockat in de skådespelare som krävs för att filmen ska leva i varje minut. Helen Mirren är förstås magnifik som vanligt, den stroppiga Madame Mallory med ett hjärta av guld när det kniper är perfekt för henne. Hon får svår konkurrens av Om Puri som Papa Kadam, han har det där hjärteknipande när han lite valhänt ska försöka känna vad som gäller i den nya kulturen.
Kärleksparet (ett av dem) spelas fint av den Audrey Tatou-liknande Charlotte Le Bon och Manish Dayal som förutom de sedvanliga turerna i ett trevande förhållande har olika kulturer att förhålla sig till, liksom en konkurrens dem emellan i matlagningens tempel.
Som helhet har Lasse Hallström gjort en varm komedi som lyfter humöret, får smaklökarna att gå på högvarv och ger en bra ingång till alla diskussioner om integration. Inte minst visar den att förändring är möjlig.