Jag minns hur tagen jag blev av filmen ”Sophies val” där Meryul Streep i rollen som mamman tvingas välja mellan vilket av sina barn hon ska rädda. Det infinner sig lite av samma känsla när jag ser tyska dramat ”24 Veckor”. När hennes graviditet är i 24:e veckan får Astrid besked om att hennes foster har Downs syndrom. Det kastar henne och maken Markus in i skärselden. Vilket beslut ska de ta? Abort eller föda?
Efter att ha glatt sig åt det kommande barnet, syskon till deras 6-åriga dotter, måste de nu ta ställning till en fråga som ingen borde behöva utsättas för. Vem vill vara Gud i ett sådant sammanhang? Astrid & Markus pendlar mellan alternativen och klappar magen med det växande barnet som också diagnosticeras med ett svårt hjärtfel.
Astrid är hyllad komiker och hennes stå-uppshower har hög credd. Men det är inte det lättaste att stå på en scen och vara rolig när världen rämnar runt omkring. Hon är också på det viset en offentlig person och har lagt in en hel del skämt runt graviditet och småbarn i showen. Julia Jentsch är strålande i rollen och lyckas skapa en enorm medkänsla runt sig.
Glädjande nog har regissören Anne Zohra Berrached även låtit Markus var en levande människa och inte en oförstående mansschablon som det så ofta blir. Bjarne Mädel spelar honom mycket bra.
Anne Zohra Berrached har gjort ett stark och gripande drama som utan sentimentalitet låter berättelsen bli en både närgången och specifik historia samtidigt som den tar ett existentialistiskt grepp på tillvaron och vad det innebär att vara människa.