”Monogami är orealistiskt”, säger pappa Gordon till sina två döttrar Amy och Kim. ”Skulle ni vilja leka med samma dockor hela livet?” Amy tar fasta på orden och lever väl över 30 år i ett ansvarsfritt singelliv.
Regissören Judd Apatows filmer handlar oftast om en ung man som fortsätter att leva tonårsliv efter trettio, men till slut tvingas växa upp. När han hörde Amy Schumer prata om sitt liv på radio insåg han att det var dags att bredda genren. Så han uppmuntrade Amy att skriva en film om sitt liv, och resultatet är ofta hysteriskt roligt.
Amy arbetar på skandaltidningen ”S’nuff”, som jagar läsare med smaklösa rubriker som ”Kallar du de där tuttar?”, hon festar och röker på, och seriedejtar intet ont anande män. Så träffar hon nördige idrottsläkaren Aaron (Bill Hader), som får henne att omvärdera sitt liv. Är hon i själva verket ett som tåg på väg att krascha?
I ”Inside Amy Schumer” har hon utmanat könsroller i träffsäkra sketcher. Serien har gått på tv-kanalen Comedy Central, och med sin frispråkiga humor har hon smusslat in feministiska tankegångar till en övervägande manlig publik. Eller, som något sagt, smugit in rivna morötter i kladdkakan.
Särskilt hårt går hon åt kroppsstereotyper och hyckleri kring kvinnans sexualitet. Bland annat har hon gjort en sketchvariant av filmklassikern ”12 edsvurna män”, där tolv män diskuterar om hon är tillräckligt vacker för att få synas i tv. (Kolla gärna några av sketcherna på YouTube.)
I ”Trainwreck” använder hon liknande grepp. Hon låter rollfiguren Amy bete sig precis så svinigt som män brukar göra, och ett stående skämt är hur osäkra och känsliga männen blir när rollerna är omvända. LeBron James är rolig som en överdrivet öm version av sig själv. Han frågar ut Amy när det står klart att hon börjat dejta hans vän: ”Vad är dina intentioner med Aaron? När du tittar in i molnen: ser du hans ansikte?”
Förmodligen ligger Judd Apatow bakom detta, men i slutändan är sensmoralen inte särskilt feministisk. Visst, det är kul att vara frigjord ett tag, men i slutändan är livet ändå inte komplett utan en man, typ. Självständighet är inte fel, men det är en fas. Det är samma budskap som Apatow trummat in i film efter film. Men ”Trainwreck” är riktigt rolig ändå, och förhoppningsvis har Amy Schumer banat väg för fler kvinnliga humoristiska huvudroller, och för fler komedier skrivna utifrån kvinnors erfarenheter.