Den ryske regissören Alexandr Sokurov ser tillbaka på historien i sin nya film ” Francofonia – Louvren under ockupation”. Han har gjort det som en collagefilm där han blandar journalfilmer, nyinspelade scener (som behandlats för att se åldrade ut), gamla foton och konstbilder, allt sammanhållet med hans egen berättande röst.
Han skrev in sig ordentligt i filmhistorien med ”Den ryska arken”, en film som var gjord i en enda tagning. Även den tog avstamp i historien och var inspelad genom en kameraåkning genom Vinterpalatset i Sankt Petersburg. Med mängder av medverkande var det en prestation i sig att få allt att klaffa.
I sin nya film fokuserar han på Tysklands ockupation av Frankrike, med start 1940. Där hade tyska ledningen redan från början en idé om att rädda konstskatterna på Louvren undan förstörelse. Nazisterna var ju stora konsttjuvar under sitt Europaherravälde men just här verkar man ha satt en gräns, om den nu möjligen var temporär. Någonstans skymtar det fram ett slags odefinierat brödraskap mellan erövrare och besegrade just här. Vichy-Frankrike och även den ockuperade delen hjälpte ju också bra till när bland judarna skulle utlämnas och många verkade finna sig tillrätta vartefter tiden gick.
Det märks att Sokurov är bitter över den skillnad i behandling som till exempelvis Leningrad (nuvarande Sankt Petersburg) utsattes för. Där handlade det inte om någon som helst ”förbrödring” utan bara om att besegra, svälta ut och plåga.
Två män – Jacques Jaujard (Louis-Do de Lencquesaing), chef på Louvren och Franz Wolff-Metternich (Benjamin Utzerath), ledaren för den tyska kommissionen för bevarande av konst – är varandras motsatser men samarbetar för att bevara museets skatter. Här får man också se en hel del av de föremål som vanligtvis inte visas så ofta på plats.
Sokurov visar annars på många andra paralleller där kolonialmakterna och senare krigssegrare systematiskt plundrade de länder de lagt under sig. Det är bara att se på vad som finns i just Louvren, inte minst hämtade Napoleon hem mängder av skatter från Egypten.
”Francofonia – Louvren under ockupation” handlar också mycket om ett vemod över tidens gång och att människans tycks lära sig så lite av historien. Berättartexten handlar mycket om det och Sokurovs sorgsna röst är perfekt i sammanhanget och förstärker stämningen.
Här finns en hel del både deprimerande och som tur är insiktsfulla reflektioner om krig, historia, konst, litteratur, ja, om civilisation över huvud taget. Sokurov har gjort en originell film. Igen.