Det sägs att en bra barnfilm ska fungera lika bra på vuxna. Vissa filmer tänkta för yngre gör det nog i än högre grad för de äldre. När det gäller Alê Abreus nya film ”Pojken och världen” är jag osäker på vilka den gör sig bäst för. Hur som helst, för mig är den absolut en upplevelse.
Filmen är brasilianske Alê Abreus andra långfilm, hans första heter ”Garoto Cósmico” och de färgglada och spröda animationerna för tankarna till konstnärer som Joan Miro och Georges Braque. Det är bara att njuta av bilderna och jag kunde gott tänka mig att ha flera av dem som särtryck på väggen. Färgprakten är stor och figurerna liknar inga andra.
Det handlar om den lille pojken Cacu som bor med sina föräldrar i ett hus där regnskogen börjar. Han saknar sin pappa som åkt in till staden för att söka jobb. Cacu reser efter för att hitta honom igen. Sökandet leder först till en karnevalsliknande fantasivärld. Men det varar inte så länge och snart skuggas drömvärlden av mörka moln. Pojken inser att världen utanför landsbygden är större än han kanske trott.
Alê Abreu har en outtömlig fantasi och överraskar genom hela historien. En favorit är tåget som ser ut som en piprökande fjärilslarv. Det finns många fler roliga detaljer och filmen håller för att se flera gånger. Den poetiska känsla som genomsyrar den gör också att den får en tidlös aspekt. Det är mera av existentiell än dagsaktuell karaktär.
Det är bara att hoppas att filmskaparen Alê Abreu fortsätter att göra genrelösa åldersöverbryggande filmer i framtiden. Detta är bara så bra!