Sydvästra Wales, hösten 2011. Skådespelaren Chris Hemsworth och specialeffektmakaren Cedric Nicolas-Troyan sitter på en lokal pub och firar fryntligt sista inspelningsdagen av ”Snow white and the huntsman”, varpå en av dem säger: ”Det här var ju kul – det måste vi göra om!”.
Ja, med lite fantasi kan man föreställa sig att det var ungefär så uppföljaren ”The huntsman: Winter’s war” kom till, där Cedric Nicolas-Troyan regisserar och Chris Hemsworth repriserar sin roll. För särskilt mycket mer än en kul idé blir det inte, trots datorpimpade fantasyriken och välmeriterade skådespelare.
Här landar vi alltså i tiden före den första filmen, när Ravenna (Charlize Theron) med systern Freya (Emily Blunt) vid sin sida går bärsärk på oskyldiga kungar och riken. En fruktansvärd förlust förvandlar Freya till en veritabel isdrottning som kräver inte bara sitt eget rike, utan också en hel arme av villiga soldater. Därtill bannlyser hon all kärlek. Givetvis blir två av hennes kämpar, Eric och Sara (Jessica Chastain) förälskade och förvisade, varpå de måste leta upp den första filmens illvilliga spegel med hjälp av några godmodiga dvärgar. Och givetvis dyker den förmodat döda Ravenna upp igen som gubben i lådan, förlåt spegeln.
När en film inleds med en evighetslång berättarröst bådar det sällan gott, inte heller när dvärgar får stå för det förment putslustiga. Det enda positiva med ”The huntsman: Winter’s war” är dess starka kvinnliga karaktärer, inte minst vad gäller Jessica Chastains rollgestaltning. Men inte ens det kan rädda en film där manuset mest verkar ha krafsats ihop på en kafferast, hur mycket än de medverkande kämpar med att få samman bitarna.