Man ska inte vänta för länge på turen. Det får den numera rejält deprimerade Antoine lära sig när han ska sadla om från misslyckad rockmusiker till, ja, vadå? Utan utbildning eller ens erfarenhet finns det inte många jobb att välja på som han upplyst med illa dold skadeglädje på arbetsförmedlingen. Till slut blir han portvakt/gårdskarl/vaktmästare i en bostadsrättsförening. Trots sitt trubbiga sätt och något egocentriska sätt blir han populär hos de boende och han blir till och med vän med den nerviga Mathilde. ..
Filmen "Min vän Antoine" rymmer både komik och tragik, blandat på det där härliga sättet som bara duktiga regiisöre o samklang med kongeniala skådespelare kan få fram. Visst kan i sina stunder bli anings sökt och emellanåt lite stillastående men det är snabbt övergående. Mest blir det trots de sorgliga inslagen en feel-good-film - eller vad det nu heter på franska; bon mode? I bland kan det påminna om en svensk tv-serie, som "Goda grannar".
Fransk films "leading lady" 72-åriga Catherine Deneuve är imponerande här sin 121:e film. Hon fyller upp sin roll perfekt och får fram både sårbarheten och styrkan hos sin rollfigur. Visst är hon påfretsande med sin besatthet och rädsla för att husen kommer att spricka totalt, men man måste älska henne ändå, och det där lätt at se symboliken.
Gustave Kervern, 52, som bara gör sin 31.a film, som Antoine är likadan. Han retar en till vansinne med sin letargi och ständiga felbeslut, men man känner med denne slarver som inte riktigt insett att både tiden och tåget gått. Han hjälper ändå många med sitt goda hjärta.