Sydkoreanske mästerregissören Chan-wook Park har tyckt om att tänja på gränserna tidigare, och då gärna åt det våldsliga hållet. Filmer som ””Hämnarens resa”, ”Lady Vengeance” och ”Old Boy – Hämnaren” talar sitt eget språk. Om man ska säga något som förenar de filmerna med hans senaste är det kanske hämndtemat, men här är det mer en revansch på hela manssamhället.
Året är 1930 och platsen Korea under den japanska ockupationen. Den unga Sokee är i maskopi med den föregivna ”greven” Fujiwara för att sol-och-våra av den likaledes unga Lady Hideko hennes förmögenhet och krossa henne. Sokee tar jobb som kammarjungfru (handmaid) hos Hideko och säter igång at vinn ahennes förtroende alltmedan Fujiwara otåligt väntar på att kasta sig över sitt byte.
Det rullar på enligt planerna förutom det att det alltmer uppstår varma känslor mellan Sokee och hennes matmor. ..
Något som utmärker Chan-wook Parks filmer ärt det utsökta fotot. Här är det hela tiden en fröjd att studera det estetuiskt fullgångna bildarbetet.
Historien bygger på Sarah Waters roman ”Fingersmith” men Park har flytta alltihop till denna så annorlunda miljö med mycket gott resultat. Han har vinnlagt sig mycket om att hitta miljöerna och den speciella östasiatiska stämningen, med sin på ytan perfekta artighet och tillbakadragenhet och därunder vulkaner av känslor och uttryck.
Nu kommer säkert mycket av sakerna omkring den här filmen att kretsa runt de nog så explicita erotiska scenerna. Det påminner en hel del om ”Blå är den varmaste färgen”, det är samma varma sensualism och självklarhet i berättelsen. Självklart kommer det att förmodligen talas om en förment ”manlig” blick, men kärleken mellan de två kvinnorna saknar spekulativa inslag. Den är bara överjordiskt vackert skildrad där de vandrar omkring i trädgården under körsbärsträdens blom, om man nu har synpunkter på det. Av ockupationen ser man dock inte så mycket.
Det är alltid roligt att se den utsatta människan vända på leken. Nu råkar det vara två kvinnor som gemensamt tar kamp mot en förtryckande patriarkal ordning och det är upplyftande att se hur de bygger upp intrigen. Scenerna när Hideko läser ur markis De Sades ”Juliette” inför ett begeistrat auditorium av rika män är starkt satiriska.
Rollerna är perfekt tillsatta. Tae-ri Kim som Sokee och Min-hee Kim som Lady Hideko gör ett mycket gott jobb. Jung-woo Ha lyckas också fint som den uppblåste och självgode Fujiwara.
Enda invändningen är att den är aningen för lång.