Jupiter Jones, en städare med ryskt ursprung, sitter på knä med en toaborste och drömmer om rymden. Hon vet inte att jorden är en odling, och att mänskligheten snart ska skördas och säljas på den intergalaktiska marknaden. Av oss skapas elixir som ger liv till universums vampyrliknande härskarklass. Tid är den viktigaste handelsvaran.
Men Jupiter bär delar DNA med en avliden rymddrottning, vilket ger henne anspråk på makten. Tillsammans med charmige rymdsoldaten Caine Wise (Channing Tatum) försöker hon stoppa de giriga arvingarna från att skövla jorden. Särskilt Balem Abrasax (Eddie Redmaynes) och hans högra hand är kul. Jag får anta att luften är väldigt torr på andra planeter, för rymdskurkar är alltid, alltid hesa.
Många teman känns igen. En tidstypisk knegare – på 1990-talet en kontorsarbetare, i dag en migrant – är utvald att stoppa en ras som lever på människans livskraft. Hisnande fall från höga byggnader, och räddningar i sista sekunden. Och så det moraliska dilemmat: Rädda mänskligheten eller de nära? (Eller är det lojaliteten till familjen som håller mänskligheten samman?) Syskonen Wachowski suger hungrigt livskraften ur gamla framgångskoncept.
Precis som i ”The Matrix” är effekterna och estetiken häpnadsväckande. Då kompletterades det visuella med citat från filosofer som Jean Baudrillard. Denna gång hamnar idéerna i baksätet på en rymdbiljakt för mycket. Men det finns något heroiskt med deras ambitioner. Nu väntar jag ivrigt på att flygskridskor ska dyka upp i butikerna.