Känslomässiga analfabeter, skulle Ingmar Bergman ha kallat de älskande i "A bigger splash" och han skulle nog ha gjort en oändligt mycket mer intressant verk på samma stoff.
Manuset har återanvänts från den franska filmen ”La Piscine" (1969). I nyinspelningen gör Tilda Swinton en glamrockstjärna som är tillsammans med dokumentärfilmare, gestaltad av Matthias Schoenarts. En halsåkomma gör att hon måste vara alldeles tyst. Paret har lånat ett hus på en liten italiensk ö. Till en början märks det inte alls att ön ligger mitt i det Medelhav där det just nu pågår en flyktingkatastrof. Men den sipprar in mot slutet, i dessa jetsettares tillvaro.
Hos det loja och älskande konstnärsparet dimper en bullrande musikproducent ned, spelad av Ralph Fiennes. Helt oinbjuden och odrägligt upprätthållande myten om sig själv, likt en äkta kulturman. Han virvlar runt som ett trivselmonster och rör upp känslomässigt slagg omkring sig. I bagaget har han en nyupptäckt dotter, tonårstrumpen och avancerad, spelad av Dakota Fanning.
Emotionell turbulens uppstår, men det tar regissören alldeles för god tid på sig att berätta om. Den verkliga dramatiken infinner sig först mot slutet. Den når faktiskt inte riktigt thrillerspänning även om slutscenen är en liten blinkning till många Hitchcockfilmer.
Regissörens avsikter är nog att beskriva känslomässigt komplicerade människor, kändisskapets ytligheter och samtidigt ge en kommentar till vår samtid och dess katastrofer. Men det vill sig inte riktigt. Intrigen är för konstruerad och alltför många scener hade kunnat klippas ned.
Fast Tilda Swintons kläder är värda en särskild eloge. Så snygga draperingar och snitt! Men de ensamma förmår inte skapa en film som når någon känslonerv på djupet.