• måndag 27 februari 2017
  • Familjeannonser
  • Grannar
  • Lokusjobb
  • Lokus
  • Grannar
  • Evenemangsguiden
  • Uppgång.se
Vädersponsor:

Allegoriskt träffande

Så här tycker UNT.se:

Filmrecension Elin Dahlman ser en skickligt genomförd film som fungerar som allegori.

Bröllop stundar för den unge Hedi, men ett möte med den livsbejakande kvinnan Rym förändrar honom. Mohamed Ben Attias "Min arabiska vår" fungerar som en allegori över Tunisiens politiska uppvaknande.

Den svenska titeln på Mohamed Ben Attias dubbelbottnade långfilmsdebut gör klart redan från början vad vi kan vänta oss. "Min arabiska vår" är uppenbarligen mer än en personlig berättelse om en ung man och hans kärleksliv.

Men det är i det lilla som Ben Attias film tar avstamp. Huvudpersonen Hedi (Majd Mastoura) lever med sin mor Baya (Sabah Bouzouita), en änka som ser det som sin uppgift att styra upp sina söners liv. Den äldste sonen Ahmed (Hakim Boumessaoudi) bor i Frankrike, så honom träffar hon sällan. Nu vill Baya säkra sin egen och Hedis framtid genom ett äktenskap mellan den yngste sonen och hans välbeställda flickvän Khedija (Omnia Ben Ghali).

Hedi själv däremot visar upp en anmärkningsvärd apati, inte bara för det stundande bröllopet utan också för sitt arbete som bilförsäljare. När han omplaceras till att arbeta i kuststaden Mahdia, händer något. För första gången finns inget som kontrollerar eller styr Hedi. Han inleder ett förhållande med Rym (Rym Ben Messaoud), en några år äldre, levnadsglad kvinna som tar dagen som den kommer.

Handlingen i "Min arabiska vår" utspelas i nutid, men Ben Attias berättelse fungerar på många sätt som en allegori över det tunisiska samhället efter jasminrevolutionen. Hedis medgörliga anpassning till omgivningens krav och planer ställs i skarp kontrast till de framtida möjligheter som öppnas för honom i mötet med den självständiga, beresta Rym.

Majd Mastoura utnyttjar sitt kroppsspråk till fullo i rollen som Hedi. Det ger en stark effekt när han från att ha gått omkring som en tillknäppt lydhund plötsligt exploderar i ett par nyckelscener. Bilden av ett land med människor som försöker hitta sin plats mellan tradition och modernitet blir plötsligt glasklar, och uttalad. (TT)

 
 

Film

Fler filmrecensioner