Det börjar knackigt. Ja, riktigt trögt faktiskt. Huvudpersonen i Sara Kadefors Augustnominerade ungdomsbok "Lex bok" är inte precis en person som man ”faller i farstun” för. Motsträvig, avig och anti till det mesta, jag faktiskt allt om jag ska vara sanningsenlig.
Och visst, hon har det inte lätt, Lex. Med en totalt självcentrerad farsa som sitter på kåken och en morsa som dansar zumba och bara har ögon för sin nya kärlek. Inte blir det heller bättre av att bästisen Jonathan tagit avstånd från henne för att pojkvännen tycker att hon har ett dåligt inflytande och karma med all sin negativism.
Men trots Lex föga insmickrande beteende är det ändå något som till slut faller genom sidorna rakt in i kroppen. Och plötsligt gillar jag henne, berättelsen. Och jag läser som förhäxad tills där inte finns fler sidor att vända.
Å, nej! Vill ha mer. Vill att sidorna aldrig ska ta slut. Men så klart, med Kadefors vid pennan, slutar berättelsen om Lex precis där den ska.
Och som tur är fortsätter boken, som den gör när det är en riktigt bra bok, att verka inom mig. Tänker på Lex. Tänker att livet är rätt komplicerat. Och samtidig på många sätt enkelt. Det handlar ”bara” om inställning. Förhållningssätt. Hur man tacklar allt elände som fastnar på våra jackor.
Lex tar till språket och skriver sig genom smärtan med en blogg hon kallar "Själens sår". Först på skämt eller snarare som hämnd på den egotrippade, likt pappan så självupptagna, Bruno som flyttat ihop med hennes mamma. Och Lex.
För att göra sin pappa glad har hon slutit en överrenskommelse om att ljuga Bruno full om sig och sin pappa ”maffiabossen”, om en barndom grusad av förtvivlan och ensamhet, med föräldrar som ständigt svikit. Bruno, som är en misslyckad författare, blir eld och lågor, hänger vid hennes läppar och skriver sitt livs bok om det hela. En bok som Lex ska utkonkurrera med sin blogg.
Men bloggen, med den fiktiva Maya, blir plötsligt oerhört populär, sveper plötsligt in henne i en värld av kändisskap och omåttlig popularitet – från att ha varit klassens gråa mus. Ja, det är ju Lex visserligen fortfarande eftersom Maya är någon annan. En förklädnad och en roll som dock blir allt mer hon. Eller snarare smälter ihop med hennes verkliga jag.
Från att mest ha varit gåtfull, sargad och sexig blir så Maya allt mer agitatorisk. Hon börjar ta ställning både feministiskt och miljöaktivistiskt. Det till vännen Jonathans förtrytelse, han som anser sig ha ”skapat” och stylat Maya, gjort henne till en modeikon bland landets unga.
Naturligtvis sviker han Lex, såsom alla i hennes omgivning gjort: pappan, mamman, Bruno och nu Jonathan. Och han är verkligen ingen att lita på – ändå skriver Kadefors på ett sådant sätta att man inte annat kan än tycka om honom. Trots allt. Han är ett offer på samma sätt som vi alla är präglade av vår uppväxt, våra villkor, våra liv.
Sara Kadefors "Lex bok" är inte bara en existentiell berättelse, den är också på många sätt djupt politisk. Ifrågasättande. Utan att döma.
Det är ett mästerverk. Vare sig mer eller mindre!