Andy Warhol och Lasse Åberg är konstnärer som har "citerat" från andra verk och satt dem i ett nytt kontextuellt sammanhang. Det har också Erik Krikortz gjort med "Väggmålning, Berlin" i Carolinabacken i Uppsala. Men utan att först fråga om tillstånd. Vad får man egentligen göra som konstnär?
– Man får inte avbilda ett verk på det sättet som skett i Uppsala. I alla fall inte utan att fråga ursprungskonstnären, säger Jan Rosén, professor i juridik vid Stockholms universitet och ordförande i Svenska föreningen för upphovsrätt.
Detta sedan han har tagit del av bilder i UNT av Erik Krikortz "Väggmålning, Berlin" i Carolinabacken och bilder som finns på nätet av ursprungsverket målat av Max Lingner.
Upphovsrättsligt skydd ges enligt Upphovsrättslagen åt både litterära och konstnärliga verk. Litterära verk innefattar skönlitteratur och beskrivande framställningar som facklitteratur, vetenskapliga skrifter, föredrag och datorprogram. Till konstnärliga verk hör olika typer som musik, teaterstycken, film, fotografier, målningar, grafik och brukskonst. Upphovsrätten gäller i 70 år efter upphovsmannens död. Skulle någon bli fälld för brott mot upphovsrätten är maxstraffet två års fängelse.
Just nu pågår en upphovsrättslig tvist i Konstsverige där konstnären Markus Andersson utgått från ett fotografi av Christer Pettersson till sin målning "Svenska syndabockar". Fotografen Jonas Lemberg var den som själv polisanmälde saken. Hovrätten har dock funnit att tavlan är ett självständigt verk, men ärendet kan få en ytterligare bedömning i Högsta domstolen.
Jan Rosén poängterar att man inte kan citera bildkonst. Offentliggjorda konstverk får dock återges ”i anslutning till texten i en vetenskaplig framställning som inte framställts i förvärvssyfte” eller ”i anslutning till texten i en kritisk framställning, dock inte i digital form".
– Men mellan konstnärer finns en viss generositet. Det händer väldigt sällan att någon konstnär säger tvärnej till en annan som frågar om att använda sig av ett befintligt verk i ett nytt. En del kan till och med bli smickrade av att få den frågan. Sedan är det tillåtet att göra konst som är mer av en blinkning till, en alludering, till ett tidigare verk men som konstnären gör något eget och nytt av.
Max Lingner målade sitt verk 1950–52, en 25 meter lång muralmålning på uppdrag av östtyska regeringen. Huset i Berlin som verket fortfarande finns på var då ministerhus i DDR, forna Östtyskland. Max Lingner hade 14 hantverkare till hjälp för att måla bilden av det socialistiska idealet, där alla hjälptes åt som en enda stor och lycklig familj som vandrade in i framtiden i prydliga och glada led. Men premiärminister Otto Grotewohl hade svårt att bli nöjd med verket och förmådde konstnären att måla om inte mindre än fem gånger. Lingner själv avskydde det slutliga resultatet, liksom Grotewohl's påverkan under arbetet.
Max Lingner lever inte längre, han gick bort 1959. Men hans verk förvaltas av en stiftelse i Tyskland, Max Lingner Foundation. När UNT kontaktar dem visar det sig att Erik Krikortz faktiskt inte har frågat om lov, men att stiftelsen kontaktade honom då de fick reda på projektet av UNT. Efter en viss mejlväxling i ärendet meddelade de honom att de ser på projektet med "skeptisk sympati" och att de hoppas att Uppsalaborna kan förstå ironin.
– Det känns bra att stiftelsen som förvaltar arvet efter Max Lingner känner till och har godkänt projektet nu. Men jag tänkte faktiskt att det inte skulle vara något problem att göra såhär, att inledningsvis låta bli att fråga. Det är ganska vanligt att konstnärer utgår från andra verk när de skapar egna, säger Erik Krikortz.