Han kallar sina tre böcker om brott för brottsromaner i stället för deckare, eftersom han har skrivit dem med samma anslag, som om han skrivit ”vanliga” romaner.
Här skulle man kunna föra en diskussion om genrebegreppen deckare (detektivromaner), polisromaner, thrillers osv, men vi lämnar det därhän och pratar i stället om varför han plötsligt inte skriver poesi, utan böcker om brott. Och den här gången dessutom om Nazityskland.
– Jag har fått en mörkare människosyn. Människans ondska har börjat intressera mig allt mer, säger han och exemplifierar med förtal, kränkningar och rasistiska angrepp på internet.
– Sådant som helt vanliga människor ägnar sig åt i anonymitetens skydd, när de känner sig någorlunda säkra på att slippa upptäckt och straff.
Men det är inte det som Hitlers fiender ägnar sig åt, händelserna utspelar sig långt före nätets tid, redan året 1938. Året för, till exempel, kristallnatten.
Huvudpersonen är född 1904, student i Uppsala 1923. Efter en olycka i barndomen, där han orsakade sin mors död, lämnar han den skvallriga ankdammen Uppsala som nybakad student för världsstaden Berlin. han blir läkare, psykiater, och när åren går blir Tyskland alltmer nazistiskt.
Har Torsten Pettersson intresserat sig mycket för Nazityskland tidigare?
– Nej, inte särskilt, inte mer än varje normaltänkande människa. Det finns mycket skrivet om den tiden, men det kan aldrig bli för mycket. banden till det förflutna tunnar ut nu när tidsvittnena försvinner, säger han och påpekar att hela Europa var rasistiskt under mellankrigstiden och att rasismen nu sticker upp huvudet igen, också här i Sverige.
– Auschwitz var en vaccination. Den höll ganska länge. Men nu...
När människorna som kunde säga ”Jag var där” alla har dött, måste annat till för att hålla minnen levande. Inte bara fakta. Något som ger möjlighet till identifikation. Skönlitteraturen, säger Torsten Pettersson.
Han drar sitt strå till stacken med Hitlers fiender. Med romanens frihet låter han Himmler kalla in huvudpersonen Richard Halder som konsult när SS-män har mördats på gatan.
– Det intressanta är att förlägga handlingen till en totalitär stat och inte till en demokrati. Här är inte polisen de goda, utan de onda som man måste undvika. Och året 1938, innan kriget brutit ut, finns det fortfarande utmaningar och möjligheter att ta ställning för motstånd eller bli medlöpare.
I eftermiddag presenterar Torsten Pettersson sin brottsroman på Uppsala stadsbibliotek.
När han inte skriver skönlitterärt, är han professor i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet och ägnar sig bland annat åt att handleda doktorander och att undersöka vad och hur folk läser.