Kvinnorna är många i Ingmar Bergmans filmer. Dessutom står de oftast i centrum medan männen inte sällan är tragikomiska bifigurer. Så är till exempel fallet i "Kvinnors väntan" (1952), en sorgkantad komedi där fyra makor anförtror varandra sina äktenskapliga problem.

Kvinnan i huvudrollen

Bergmans tidiga filmer, till exempel "Kris" (1946) och "Fängelse" (1949), är fullproppade med för tiden typiska kvinnliga stereotyper: fallna kvinnor, våldsoffer, snälla tanter, fjomsor och så vidare. Med tiden blir hans kvinnoporträtt betydligt mer inträngande.

Åsikterna om den kvinnosyn som uttrycks i det som bär Bergmans signatur är många och delade, men en sak är säker och det är att kvinnorna har huvudrollen i hans filmiska universum samt att flera kvinnliga skådespelares rollprestationer har bidragit till hans storhet. Ingrid Thulin, Eva Dahlbeck, Bibi Andersson, Harriet Andersson och Liv Ullmann är bara några som ska ha Bergmans tack.

Ingmar Bergman skrev och regisserade många filmer om relationen mellan man och kvinna, men också om relationen mellan kvinna och kvinna. Mest känd är kanske "Persona" (1966), där ett existentiellt drama utspelar sig inuti och mellan en talstrejkande skådespelare (Liv Ullmann) och hennes skötare (Bibi Andersson).

Urtypen för en kulturman

Det är gott om kvinnor också i Bergmans privatliv. Förutom att han var gift fem gånger hade regissören även flera längre och kortare förhållanden, ofta med kvinnor många år yngre än han själv. Bergman beskrivs ibland som själva urtypen för en så kallad kulturman, det vill säga en kulturellt uppburen herre som söker bekräftelse hos unga kvinnor.

Hans mer omsusade förhållanden var med skådespelerskor som han ofta medverkade i hans filmer. Det fleråriga förhållandet med Liv Ullmann hör till det mest kända, men han hade även relationer med Bibi Andersson och Harriet Andersson.

Bergmans förhållanden resulterade i nio barn med sex olika kvinnor. Hans sista och längsta äktenskap var med Ingrid Bergman (tidigare gift von Rosen, född Karlebo). De var gifta i 24 år fram till hennes död 1995.

En kvinna som man inte får glömma när man talar om Bergman är hans mamma. Många av hans mest storslagna kvinnliga rollfigurer har lånat drag från mamma Karin Bergman.