Medan de flesta av oss känner att tiden knappt räcker till som småbarnsförälder, att allt handlar om barnen och inte en minut blir över för en själv, var det tvärtom för Johan Barrett. När hans två tvillingtjejer var bebisar började han måla som aldrig förr. Ibland på dagtid med ena dottern i bärselen på magen och den andra sovandes i ett fast grepp i armen; eftersom de är tvillingar var de extra små. Och sen fanns ju ett par timmar för måleri på kvällen när barnen sov.
– Det blev en frizon, en bubbla att gå in i. Ofta somnade jag med huvudet fullt av bilder och en längtan att få fortsätta nästa dag. Det var inspirerande att gå och suga på begäret att måla, men inte alltid ha tiden för det, säger Johan Barrett.
När vi träffas i Tropiska växthuset i Botaniska trädgården är hans tre barn hemma med sin mamma. Det var Johan – född och uppvuxen i Uppsala – som valde mötesplatsen.
– Jag gillar att det är så mycket växlighet här. Det liknar paradiset och påminner om mitt måleri. Ett slags verklighetsflykt. När jag bodde i Uppsala cyklade jag ofta hit; det var en magisk plats. Jag minns dimman, tidiga morgnar efter en utekväll. Fast i mina målningarna finns alltid mörkret. Jag vill visa att något är sjukt i världen samtidigt som den är underbar och vacker, säger Johan Barrett och kastar en smått oroad blick på kafébordet som vi sitter runt.
Bordet vinglar till för varje ord jag antecknar och handstilen blir mer svårtydd än den vanligtvis är. Men vi fortsätter som om bordet vore fastskruvat i golvet.
– Egentligen började målandet när min son Albert, som nu är tre och ett halv, började vakna tidigt på mornarna. Då måste vi ju göra något, så vi gick upp och målade figurer, ett slags superhjältar. Det satte igång min fantasi, säger han.
Till vardags är Johan Barrett grafisk designer och art director på en reklambyrå. Han är utbildad på Wiks folkhögskola, Grafikskolan och Beckmans designskola, har målat mycket som ung, var tidigare sångare i soul- och popbandet Napoleon och illustrerar skivomslag och artiklar.
– Att inte ha oceaner av tid kan göra att man tar itu med saker. Har man för mycket tid är det lätt att drunkna och bli passiv. Men det har flickorna satt stopp för och hjälpt mig med.
Annat som väcker kreativiteten hos Johan är naturen. Familjen bor i Solna, nära till vattnet och skogen för att kunna vara ute mycket och bygga kojor med barnen. Semesterbilder på instagram, sagor, som han läser för barnen och böcker om exotiska platser är annat som kickar igång hans fantasi.
I år var det 2 505 personer som lämnat in verk för att konkurrera om en plats på Liljevalchs vårsalong. Av dem valde juryn - konstnärerna Ernst Billgren och Charlotte Gyllenhammar, popartisten Magnus Uggla och Liljevalchschefen, Mårten Castenfors - ut 127 konstnärer. En av dem var Johan Barrett. Det var första gången som han skickade in någonting till vårsalongen.
– Det ska bli jättekul, formatet är ju spännande och en massa människor kommer dit och tittar, säger Johan Barrett.
Det var i somras, i sommarstugan på Vätö, som han gjorde de tre akrylmålningarna som passerade juryns nålsöga. De är målade på duk och plywood. När dukarna tog slut fortsatte han måla på överblivna plankor som han hittade.
Vill du bli konstnär på heltid?
– Såklart är det en dröm att få syssla med det på heltid. Men samtidigt finns det något bra med att inte göra det. Dels att slippa det ekonomiska kravet. Dels kan lusten att måla bli starkare om det inte är ett tvång.