– Jag vet att det här är en bagatell i sammanhanget, men det är kul ändå, säger Harald Bohlin och visar kopior av några papper.
Han är pensionerad konsistoriesekreterare från Uppsala universitetsförvaltning. Nyligen gjorde han ett fynd på Universitetsbiblioteket Carolina Rediviva: två handskrivna pappersark.
Det handlar om den omstridda och nyss i UNT debatterade inskriptionen över ingången till Universitetsaulan: "Tänka fritt är stort, men tänka rätt är större", ett citat från skalden Thomas Thorild.
Inskriptionen kom till kort tid innan Universitetsbyggnaden skulle invigas 1887. Flera tänkbara deviser figurerade i sammanhanget och hade diskuterats livligt under läsåret. Men det tog många månader innan beslutsfattarna kom till skott.
– Man har dels inte vetat om den tillsatta inskriptionskommittén verkligen sammanträdde innan rektor Carl Yngve Sahlin till slut tillkännagav beslutet om vilken inskription man valt, dels har man inte vetat om kommittén i så fall var enig i beslutsfrågan, berättar Harald Bohlin.
Hans fynd talar för att kommittén sammanträdde och att den ingalunda var enig.
Ena fyndet är nämligen en protokollsanteckning som visar att kommittén sammanträtt tisdagen 22 mars och skulle ha nästa möte måndagen 28 mars.
Det andra papperet är en skrivelse från medicinprofessorn Frithiof Holmgren, från 27 mars. Han skriver att han är förhindrad att närvara nästa dag, men att han anser att det helt enkelt bör stå "Aula" över ingången till aulan.
- Det här är helt nytt för mig. Vi svävar i okunnighet om de exakta turerna. Detta är definitivt ett steg framåt, säger idé – och lärdomshistorikern Carl Frängsmyr vid Uppsala universitet. Han har forskat i lärosätets historia och håller med om att fyndet av de två skrivelserna ger nytt ljus åt historieskrivningen kring beslutet om devisen. Inte minst att Frithiof Holmgren reserverade sig mot "Tänka fritt...".
Det är inte överraskande, säger Harald Bohlin, att Holmgren reserverat sig, för han deklarerade senare samma år i en annan diskussion i konsistoriet sin syn på det fria och det rätta:
"Jag håller på tankens frihet såsom ett av människans dyrbaraste privilegier, och det universitet, där tankefrihetens grundsats icke står främst, fyller enligt min uppfattning icke sin uppgift."
Holmgren och hans hustru Ann Margret blev nästan utfrysta i den akademiska Uppsalavärlden. De stödde alltså - eller motarbetade i varje fall inte - de fritänkare som i egenskap av ateister och humanister kritiserat kyrkan och kristendomen, bland annat i den nystartade studentföreningen Verdandi. Vid ett möte hade blivande nationalekonomen Knut Wicksell berättat hur han blev fritänkare. Kvinnosakskämpen Ann Margret hade närvarat vid mötet, vilket betraktades som skandalöst.
Det är inte omöjligt att man till slut valde Thorildcitatet – ett sent inkommet förslag från teologen Myrberg – som en markering mot Wicksell och Holmgren, säger flera forskare som intresserat sig för Universitetet och Thorildcitatet. Men Harald Bohlin menar, att hela det tal rektor Sahlin höll vid invigningen av Universitetshuset är en utläggning av mottot, som samtidigt sammanfattar det centrala i Sahlins tänkande. Carl Frängsmyr håller med om att Sahlin nog inom sig gärna ville knäppa fritänkarna på näsan, men att beslutet om devisen förmodligen hade djupare grund än så.
– Sahlin var ingen lättsinnig typ som lät känslorna löpa iväg, säger Carl Frängsmyr.
Devisen om tänkandet har både hyllats och kritiserats för att vara hämmande. Vad menade Thorlid egentligen med fritt och rätt, har man frågat sig. Själv skrev Thorild i skriften "Rätt, eller alla samhällens eviga lag" 1794, varifrån citatet är hämtat:
"Den sanna frihet, som Gud stiftat för alla väsenden, är den, att följa sin (sanna) natur... så är ock menniskans naturliga och äkta frihet just rättigheten att få göra allt det goda, som hon kan; hvaraf följer, att hvars och ens dygd är måttet för hans frihet."
Begrepp som frihet, sanning och rätt är inte så absoluta och oföränderliga som vissa krafter ville få dem till. Och Thorildcitatet kan säkert diskuteras också i fortsättningen. Att Harald Bohlin fann ytterligare några pusselbitar, beror inte på att han letade efter dem. Även om han intresserat sig för inskriptionen ända sedan sina gymnasieår.
- Universitetsrektor Carl Yngve Sahlin, som högtidstalade när Universitetsbyggnaden invigdes och som var den som tillkännagav vilken inskription man valt, var min mors farfar.
Det var när Harald Bohlin sökte i Carolinas arkiv kring en helt annan fråga, som han fick ögonen på sina fynd.
– Klart intressant, säger Carl Frängsmyr.