SnÀlla politiker rÀdda oss assistenters och vÄra brukares trygghet. TÀnk om inför beslutet om vÄr framtid nu pÄ mÄndag.
Min kompis blev uppsagd frÄn sitt helgjobb för nÄgra veckor sedan dÄ hennes brukare gick bort. En av min medarbetare Àr hos kommunen efter att hastigt ha förlorat jobbet hos ett privat företag och vill absolut inte tillbaka till den osÀkerheten.
Jag har huslÄn och tvÄ smÄ barn, jag mÄste veta att jag har en trygg anstÀllning och inkomst för att kunna leva och planera för min framtid.
Ingen pÄ vÄr arbetsplats vill byta jobb, vi trivs och har sett det hÀr som lÄngsiktiga karriÀrer. Vi har accepterat att ha lÄgavlönade jobb dÄ vi trivs och har kÀnt en trygghet i vÄra kommunala anstÀllningar. Men dom flesta av oss har familjer och behov av stabilitet. Varför ska vi acceptera ett lÄgavlönat jobb som dessutom har osÀkra arbetsvillkor? Vi har ett stort ansvar pÄ oss i att ta hand om dem med störst hjÀlpbehov och det kÀnns inte rÀtt att bli sÄ lÄgt vÀrderade nÀr vi gör ett sÄ viktigt jobb. Det hÀr Àr inte vÀlgörenhet utan arbete. Och vi mÄste ta hand om oss sjÀlva och kÀnna oss trygga för att orka hjÀlpa andra.
Sen blir man arg nÀr politiker försöker lÀgga skuld pÄ oss assistenter om vi inte vill byta till privata arbetsgivare. Vi blir tvingade bort frÄn vÄra jobb och vÄra brukare blir tvingade bort frÄn sina assistenter. Inget annat.
Vi vÀljer inte bort vÄra brukare vi Àr bara inte villiga att vÀlja bort oss sjÀlva.