Bilfundering från landsbygden

Staden pulserar och sjuder av liv. 
Trafiken är tät och ringlar sig fram likt en neonorm.
Människor promenerar, några joggar medan andra flanerar. 
Cyklister far fram som om de ensamma ägde gaturummet. 
Välsopade gator och nykrattade välskötta parker. 
Tömda papperskorgar och nära till arbete och nöjen. 
Nära till allt…
Bussar och tåg tar människor fram och tillbaka härs och tvärs. 
Välfyllda parkeringar där många stadsbors SUV-ar fyller luckorna. 
Många är också de som tillåter sig att slå sig för bröstet, 
lägger ansvaret för klimathotet på landsortsborna. 

Sitter i bilen på väg hem från storstan 
vars översvallande belysning glimrar i min backspegel.
Det känns som om jag flyr mot friheten på landet.
Kör min bil, utan dåligt samvete, 
eftersom det inte går någon buss.. 
Hämtar dagens post i ljuset av en ficklampa 
eftersom det inte finns någon gatubelysning. 
Krattar och sköter min trädgård själv 
eftersom det inte finns några kommunala trädgårdsarbetare att tillgå. 
Det är en del av priset jag får betala för förmånen att bo på landet. 
Känner mig nöjd med det.