För 103 år sedan införde Upsala Nya Tidning en schackspalt i tidningen. Schackspelaren Richard Enström utsågs till redaktör och tillträdde en post som man inte verk ar vilja lämna i första taget när man väl har fått den.
– Min företrädare Alexander Hildebrand satt i 27 år och Richard Enström i 36 år, säger Sture Olsson som berättar att fler än man kanske kan tro engagerar sig i spalten.
– Det ringer och mejlar okända människor och det gläder mig oerhört. När jag hade min bild regelbundet i tidningen var det också många som stoppade mig på gatan och ville prata.
Själv ”åkte han dit” som 14-åring när en klasskamrat ordnade klassmästerskap. Han fick blodad tand och började med korrespondensschack, som på den tiden innebar att spelarna skickade sina drag till varandra med vykort eller brev. Inte sällan utvecklades partierna även till brevväxling.
– Varje dag när man kom hem låg det några hälsningar på hallmattan. Det var ju lärorikt och spännande att utbyta tankar med andra om kultur, politik, sport och mycket annat, berättar Sture Olsson.
Eftersom postgången till en del länder inte alltid var den bästa kunde vissa partier pågå i två–tre år.
Han har också fått många vänner på kuppen, inte minst som han i över 25 år har varit lagkapten för Sverige i vänskapslandskamper i korrespondenschack.
I dag spelas korrespondensschack i de flesta fall via en internetserver i stället, men tanken är fortfarande att spelarna ska kunna ta tid på sig med sina drag.
– Det finns spelare som har både 30 och 40 partier pågående samtidigt, men det är för mycket för mig. Jag har haft familj och andra intressen också.
Sture Olsson är född och uppvuxen i Sundsvall och kom till Uppsala som 21-åring efter militärtjänst och ett sabbatsår. Han utbildade sig till lärare i matematik och fysik och jobbade hela sin karriär som lärare och utbildningsplanerare på Amu-Gruppen, som med tiden bytte namn till Lernia. Men egentligen ser han sig själv som humanist och efter pensioneringen för fem år sedan gav han sig på sitt andra stora fritidsintresse historia.
– Jag skrev in mig på Historikum och började läsa A-kursen på universitetet. Det var fantastiskt roligt att fortbildas och att komma i kontakt med unga entusiaster, berättar han.
Visst sneglade 20-åringarna på farbrorn med skägg som slog sig ned tillsammans med dem på de första föreläsningarna, men snart förstod de att han var en av dem.
– Vi hade ett seminarium om kolonialismen och om när länderna i Afrika blev fria nationer på 1950-talet. Då var det en tjej som tittade på mig flera gånger, och till slut böjde hon sig fram och viskade ”du minns det här va?”, säger Sture Olsson och skrattar.
De studierna är nu avklarade, men han fortsätter att läsa historia på egen hand. Han hoppas också kunna ta sig tid att få ordning på sina frimärkssamlingar. Givetvis kommer han även fortsätta med schackspelandet och även om han inte säger det rakt ut kan man ana att han har spaning på schackredaktörsrekordet på 36 år. För helt klart finns det ett fortsatt intresse för spelet. I Norge råder schackfeber sedan 24-årige Magnus Carlsen nyligen försvarade sin världsmästartitel och i Sverige gör tusentals fjärdeklassare varje år upp i Schackfyran.
– Jag var och tittade på finalen i Västerås i våras. Det var en härlig syn med 2 500 tioåringar i en jättelik bandyhall, alla lika fascinerade av schackspelet.