Drillade hundar hittar änder

När tolv elitklassade fågelhundar tävlar i skogen kring Kiplingeberg och Närlinge norr om Uppsala, är uppgiften att apportera nedskjutna änder. Men avsikten med tävlingen är också att värdera hundarnas rastypiska jaktegenskaper.

Hundar gör jaktprov.  Lotte Lideking skickar iväg sin hund Viggo.

Hundar gör jaktprov. Lotte Lideking skickar iväg sin hund Viggo.

Foto: Anna-Lena Mattsson

Djur2010-11-01 09:00

Den tidiga morgonen bjuder på minusgrader och det uppländska landskapet är vitt av frost. Vid jaktstugan på Kiplingeberg står ett glatt och nyanlänt gäng från olika delar av Sverige och laddar med ångande kaffe. Startordningen är redan lottad för dagens 12 ekipage och deltagarnas gröna jackor pryds av vita nummerlappar.
– Jag är uppväxt på gård, jagar och har jaktlicens men idag är det främst intresset för hundar som driver mig, säger Lotte Lydeking.

Hennes femåriga labrador retriever Viggo väntar i bilen. Snart ska han få komma ut och visa vad han går för och matte är pirrig. Halv nio tar vi oss ut i skogen för dagens första apport. Spänningen ligger i luften. Ekipagen delas upp i två grupper och tar sig lågmält över en knastrande äng. Väl på plats intill en damm är tystnaden total i väntan på att två så kallade stöthundar ska få änderna att lätta så att tio utplacerade skyttar kan skjuta. Plötsligt hörs ljudet av ett horn mellan trädstammarna och jakten har startat. Domare Roger Westerman ber förarna frigöra sina hundar från kopplen och alla fyrfotingar sitter lugnt vid matte och husses sida. Lotte Lydeking och Viggo ska göra första apporten.

I nästa stund är luften fylld av krutrök och änder dalar från himlen. Lotta Lydeking får instruktioner om vilken and som ska hämtas, ger Viggo en tydlig armrörelse varpå han far iväg i det höga gräset. En minut och ett par olika visselpip senare är han tillbaka med en stor and i gapet.
– Genom att det inte finns något spår för Viggo att följa hänger mycket på mig som förare, jag uppfattade riktningen och gav Viggo korrekt vägledning, säger Lotta Lydeking nöjt.
En man är missnöjd. Hans treåriga flatcoated retriever stack iväg utan kommando och är redan eliminerad från tävlingen.
– Tävlingen går ut på att utse de bästa hundarna med bra viltfinnarförmåga, bra temperament, bra markeringsförmåga, bra näsa och god samarbetsvilja. När hunden lokaliserat viltet ska det apporteras snabbt och överlämnas till förarens hand med mjuk mun, säger domare Roger Westerman.

Retrievern är en av de vanligaste fågelhundarna i Sverige. Under 2009 nyregistrerades drygt 2 000 apporterande och stötande fågelhundar till Svenska Kennelklubben.
– Jag deltar regelbundet som hundförare på både fågel- och klövviltsjakter och tycker om vilt. Jag kan tycka synd om djur som skjuts men de har trots allt levt ett lyckligt liv i det fria tillskillnad mot köttdjur som växer upp och slaktas i fångenskap. Viggo gillar fysiskt arbete och är glad och stolt när han återvänder med en lyckad apport, säger Lotte Lydeking.
Lasse Jonsson, jaktprovsdomare tillägger:
– Om ett djur skadeskjuts är det viktigt att kunna hitta det snabbt för att minska lidandet. Målet med att arrangera tävlingar är helt enkelt att få fram bra apporthundar som underlättar jakten.

Team, Lotte Lydeking och Viggo, höll sig kvar till finalen sent på söndagseftermiddagen. Vid sista finalapporten apporterade han dock fel and vilket ledde till ett nedslag. Jan Wiberg och hunden Lakedown Diawl Bach från Moheda vann dagens Elitklass-certifikat

FAKTA: JAKTHUNDAR

Apporterande hundar
Hundraser som avlats fram för att söka och apportera dödat och skadeskjutet vilt i vatten och på land. De korsades fram och renavlades under 1800-talet i England och på Nordamerikas nordöstra kust.

Stötande hundar
Jakthundar som söker av terrängen i närheten av föraren som i sin tur kan skjuta det vilt som hunden stöter upp.

Labrador retriever
En apporterande fågelhund som anses ha ett vänligt sinne och en vilja att vara till lags. Egenskaper som även gjort den mycket populär som familjehund runt om i världen.

Tydlig kommunikation
För att apporten ska gå bra krävs ett nära samarbete mellan hund och förare. Förarna använder bland annat ett tydligt kroppspråk och en visselpipa för att kommunicera med sin hund.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!