Dagens födelsedagsbarn Jenny Clegg har hunnit med en hel del i livet, och kan dessutom berätta om det på ett humoristiskt och engagerande sätt. Hon skrattar ofta, och ger intryck av att vara en person i balans med sig själv.
– Jag tycker själv att jag har haft bra flyt i livet.
Jenny Clegg växte upp i Björklinge. När hon började fyran flyttade familjen till Uppsalastadsdelen Bärby hage, intill flygflottiljen.
– Vi bodde på Reagatan, och ovanför våra huvuden flög reaplanen.
Hon gick i Tunabergsskolan med Håkan Nesser som svenskalärare.
– Jag minns honom som en bra och rolig lärare. När jag kom hem igen efter flera år i England hade han blivit en berömd författare.
Jenny Clegg var fotbollstjej och spelade libero för Gusk. Genom fotbollen lärde hon känna sin bästa kompis Lina (vars namn då och då dyker upp samtalet).
– Som lag var vi väl okej, men vi lyckades ju aldrig slå Stäppen.
Precis som många andra tjejer slutade hon med fotbollen när hon var 16, den ålder då det är dags att platsa i B-laget. Hon spelade med där ett tag, men tyckte det blev ”för allvarligt”.
– Att spela med årgångslag är en helt annan sak! Det är kul med all gemenskap och alla cuper.
Hon gick ut gymnasiet 1990 och fick sedan jobb på personalrestaurangen på utrikesterminalen på Arlanda, med baktanken att kunna resa utomlands med hjälp av den personalrabatt anställda fick efter ett år.
– Jag visste precis vad jag ville: resa utomlands och leva loppan. Tiden på Arlanda var jättekul. Det var en livsstil, säger Jenny Clegg som avancerade och blev restaurangchef för Burger King, ett försök av Arlanda att lansera hamburgare.
I mitten av 90-talet tröttnade hon på Arlanda, och fick genom en kompis i Schweiz jobb på en bar.
– Jag kunde ingen tyska, men var svenska och blond. Det räckte, säger Jenny Clegg som även arbetat i fashionabla skidorten Gstaad, där hon snowboardade på dagarna och stod i baren om kvällarna.
I oktober 1995 inledde hon en jorden runt-resa tillsammans med en kompis. De tog sig via Thailand och Malaysia till Sydney i Australien innan deras vägar skildes.
– Eftersom pengarna försvann för snabbt jobbade jag sedan som receptionist på ett hostel i Sydney ett halvår innan jag drog vidare, bland annat till Nya Zeeland.
När hon återvände till Sverige jobbade hon ihop till en enkel biljett till London, där hennes fotbollskompis Lina fixade jobb åt henne på Rain Forest Café efter ett amerikanskt koncept.
– Jag fick jobb som servitris. Nästan omgående spanade jag in en skitsnygg kille som jobbade i baren. Jag träffade honom i maj och flyttade ihop med honom i september.
De köpte hus utanför London 1999, och hon bestämde sig för att jobba med något hon var riktigt bra på: resor. Hon skaffade sig en Iatautbildning och fick jobb på en resebyrå som resesäljare.
– Det var dåligt betalt, men jag visste att det skulle bli bättre. I England gäller det att jobba hårt och vara duktig. Då går det bra för dig. På det sättet är England bra för karriären, säger Jenny Clegg, som först jobbade upp sig till supervisor och sedan till team manager.
Efter ett par år tröttnade hon och började 2000 som supervisor vid Ikeas interna reseservice i London.
– Sedan blev jag travel manager och ersatte min chef. Och sedan blev jag gravid.
Dottern Tamzin föddes 2003, och Jenny Clegg kunde njuta av sex månaders föräldraledighet innan hon började jobba igen. Hon och maken diskuterade allt oftare om de skulle bo i Sverige eller England.
– Vi pratade om allt från dagis till allmänna värderingar och kvalitet, om barns liv i England och i Sverige.
I december 2004 flyttade hon och Tamzin tillbaka till Sverige, och några månader senare kom maken Stephen efter. De flyttade till Storvreta 15 april 2005, och en knapp vecka senare föddes dottern Livia.
Och det är Livia hon ska träffa nu när intervjun närmar sig sitt slut.
– Vi ska åka och äta fredagspizza, på den av Storvretas två pizzerior som inte använder burkchampinjoner på sina pizzor.