– De brukar faktiskt sova vid den här tiden, så vi får se om de tittar fram, säger Emma Almquist, ordförande i Sveriges Kaninvälfärdsförening.

UNT träffar henne hemma i lägenheten på Gälbovägen vid SLU i Uppsala. Hon leder oss in i sovrummet där det finns kattlådor med strö och diverse kanintillbehör utplacerade på golvet. Hon slänger ut en näve sallad på mattan och två lurviga kaniner tittar fram, liksom tar chansen att få tugga i sig det gröna guldet.

– Det här är Molly och Ture, vi får se om de kommer fram sen när vi sätter oss och pratar, de brukar vara nyfikna på nya röster, säger hon och förklarar att de rör sig fritt i lägenheten när hon är hemma.

Artikelbild

| Ture och Molly.

De skräpar inte ner då?

– Nej, kaniner är väldigt renliga djur som går på låda. Och det är en av de saker som vi verkligen försöker nå ut med. De ska inte sitta i en liten bur, de ska ha stora ytor att röra sig på. Föreningen rekommenderar minst fyra kvadratmeter, säger hon.

Och det var sådana missförstånd som fick Emma Almquist och Sofia Sandström att komma på idén om en förening som jobbar för att förbättra kaninernas situation. Föreningen blev verklighet sommaren 2015. I dag studerar de båda vid universitetet, Sofia till veterinär och Emma läser etologi och djurskydd. Men de träffades första gången på ett forum för kaninägare.

– Man fick kontakt med de som tänkte som en själv, vi var båda tydliga med att kaniner är egna individer och är det finns många missuppfattningar om dem – att de har en ganska låg status som husdjur, säger Emma Almquist.

– Det fanns föreningar för kaninhoppning och kaninutställningar, men inte för sällskapskaniner. Det fanns ett behov av en förening där alla kaniner inkluderas, säger Sofia Sandström.

Hur arbetar ni i dag?

– I huvudsak försöker vi nå ut med information, som är baserad på både forskning och beprövad erfarenhet. Vi har skapat informationsmaterial om vad kaniner ska äta och vad man ska tänka på innan man skaffar en kanin. Dessa har vi skickat ut till veterinärkliniker och djuraffärer runt om i landet. Vi har även kontakt med ansvariga för flera butikskedjor om vad de bör informera sina kunder om. Vi försöker även få dem att sluta sälja exempelvis gnagarblandningar som inte är bra för kaninerna, säger Emma Almquist.

Vad bör en kanin äta då?

– Det bästa är hö, bladgrönt och någon enstaka matsked pellets. Det är exempelvis vanligt att de matas med morötter, men de ska bara äta blasten. I sin naturliga miljö äter de sådant som finns ovan jord och växer lågt. Moroten kan du äta själv, men ge blasten till kaninen, säger Sofia Sandström.

Sedan föreningen startade har de även arbetat fram ett register så att medlemmarna kan märka sina kaniner. De har dessutom utformat ett märksystem med teckenkombination.

– Vi vill att alla sällskapskaniner ska vara märkta och registrerade. På så sätt kan den hitta tillbaka till sin ägare om den rymmer. Dessutom ska ingen kunna överge sin kanin utan att få stå till svars för det. Samma problem som finns bland sommarkatter finns även hos kaniner i dag och många tamkaniner som hittas ute lider något enormt, säger Sofia Sandström.

I dag har de 140 medlemmar i föreningen. I våras hade de ett årsmöte i Kyrkheddinge utanför Malmö i Skåne till vilket de bjudit in två föreläsare, bland annat en författare från Norge som skrivit en bok om just kaniner.

– Det var fullsatt och väldigt uppskattat, säger Emma Almquist.

Nästa år planerar styrelsen att ta intressanta föreläsare och årsmöte till Uppsala.