I boken När mormor var barn på Öland skriver Mona så underbart om sina första tio år som barn på Öland. Det var en miljö som jag tror präglade henne, det där litet karga men samtidigt mycket vänliga och pigga. Hon flyttade till Västerås, tog studenten och kom sedan till Uppsala där hon träffade Anders, kärleken för livet. Hon doktorerade i amerikansk litteratur, födde tre barn och familjen flyttade så småningom in i huset på Bergagatan efter flera års vistelse i USA. Efter flytten till Fjällsta i Hallstahammar var Mona med och startade Mälardalens Högskola där hon stannade och blev biträdande professor.

Amerika blev litet av ett parallellt hemland och på 90-talet köpte Anders och Mona ett hus i Californien, i staden Aptos. Detta blev deras andra hem och de tillbringade ungefär halva året där sedan de väl blivit pensionärer.

Mona och jag blev vänner när vi turades om med Kerstin Graffman att vara klassmammor i våra barns klass på Bergaskolan i början på 70-talet. Vårens skolavslutningar firades med klassen på altanen till familjen Pers hus på Bergagatan. (Mona i generöst värdskap.) När familjen Pers sedermera flyttade till Fjällsta blev den vårens klassavslutning firad där. Detta startade en mångårig tradition av att Kerstin och jag varje år började sommarlovet hos Mona på Fjällsta. Det är dygn etsade fast i minnet av förtrolig samvaro vid poolen. Det är diskussioner med skratt och allvar inte avslutade förrän läggdags sedan länge passerats. Det är middagar preparerade med den allra största omsorg av Mona. Det är frukostar i solen på trappan morgonen därpå, inte sällan med marmelad gjord på citrusfrukter från de egna träden i Aptos. Det är oförglömligt!

Mona var en intellektuell människa med stor personlig integritet. När hon fick sin sjukdomsdiagnos, en obotlig cancer, bestämde hon sig för att leva så rikt och intensivt som möjligt så länge det gick. Hon kunde till och med genomföra en resa till Aptos. Hon hävdade: Jag är så genuint tacksam mot livet, att ha fått leva så rikt och innerligt. Tacksamheten återkom hon till hela tiden.

För mig och våra vänner är tacksamheten den att vi fått lära känna Mona och vara hennes vän.