Att framföra fordon sågs nämligen länge som en syssla förknippad med män, inte minst kollektiva fordon. År 1956 blir Maud Hansson-Fagerberg landets första kvinnliga taxichaufför och först 1972 examineras Ulla-Brita Neibig som den första kvinnliga lokföraren. Innan dess hade Neibig dock kört både tunnelbana och spårvagn.
I Uppsala var just spårvagn ett av de dominerande kollektiva färdmedlen under den första halvan av 1900-talet. Vem som egentligen var den första kvinnliga spårvagnsföraren är osäkert då uppgifterna om när kvinnor tilläts framföra spårvagn går i sär. Kvinnliga konduktörer dök upp ganska tidigt i spårvagnshistorien och vissa menar att kvinnliga spårvagnsförare gjorde entré 1956. Men i Norrköping sägs tester med kvinnliga spårvägsförare ha genomförts först år 1963.
I Uppsala fanns dock en kvinnlig spårvagnsförare redan på 1940-talet. I februari år 1940 porträtterades Märta Lundqvist i UNT när hon körde spårvagn på Sysslomansgatan. Om Märta Lundqvist var den första kvinnliga spårvagnsföraren förtäljer inte historien, men hon lär alltså åtminstone ha varit en av Sveriges första kvinnliga spårvagnsförare.