– Jag har haft ett otroligt privilegierat liv, säger Bengt som i tidiga tonåren började som radskrivare för Norrtälje Tidning och UNT för åtta öre raden.
Snart började han också ta betalt för de sportbilder han tog med sin Pentax. När han fyllde moped utökade han reviret och åkte runt Stockholm och skrev om då okända band som Hep Stars och Ola & The Janglers.
– På ett hotell handhälsade jag på fyra engelska långhåriga pojkar. De kallade sig The Beatles, och jag fick deras autograf.
Bengt hoppade av Norra Real för en volontärplats på Svenska Dagbladet. Han jobbade i fotoarkivet, var kameraassistent, skrev sportnotiser och fotade. Vid sin debut på Stockholm stadions pressläktare var han tvungen att presentera sig för ”Farbror Lennart”.
– Hyland alltså. Han var kungen där.
Bengt växte upp i Orkesta, och pappa var stins vid Roslagsbanan. Föräldrarna drev även kioskrörelse. Bengt spelade fotboll för Orkesta och debuterade i A-laget som 16-åring. Han spelade också ishockey för Vallentuna. Inbiten djurgårdare har han varit sedan åttaårsåldern. Senare i livet förlorade Bengt här i Uppsala ett vad på grund av kärleken till sitt lag.
– En av de dummaste grejer jag gjort i mitt liv! Sirius och Djurgården låg i allsvenskan och skulle mötas. Jag sa: ”Torskar Djurgården mot bonnlaget Sirius ska jag simma över Fyrisån”.
Efter resultatet 3–2 till Sirius simmade han i oktober över ån i tregradigt vatten, påhejad av runt 500 personer.
Bengt gjorde lumpen vid S 1, och som den borne entreprenören ordnade han på kvällarna filmvisning i brunnspaviljongen för de värnpliktiga.
– Jag beställde nya filmer från de stora bolagen. Ofta hade de inte ens haft premiär i Uppsala. Det kom så mycket folk att jag körde extraföreställningar och fick springa till kasernvakten och be om anstånd med grindarna som stängde 22.
På UNT började Bengt 1964 som volontär på sporten.
– Två trappor upp på redaktionen på Gamla Torget lärde jag mig grunden för yrket, redigering och rubriksättning.
Efter något år fick Bengt ett oemotståndligt erbjudande från Torsten Tegnér och Idrottsbladet, dit han lät sig värvas.
– ”TT” cyklade till jobbet och satt i sadeln i uppförsbackarna ännu som 80-åring, minns Bengt som främst bevakade friirott, inte minst internationella stortävlingar
– Jag reste runt med Gärderud och Ricky Bruch och de andra i en månads tid, till Paris, Madrid, Lyon, Rom, Genève.
Han återvände till UNT och införde att sporten skulle följa Vasaloppet (själv bevakade han tolv), och fortsatte skriva om stora mästerskap som fotbolls-VM 1974, inför OS i Lillehammer och Beijings OS-satsning.
Under sina 42 år på UNT arbetade Bengt som redigerare, landstingsreporter, arbetslivsreporter, ekonomireporter och allmänreporter.
– Jag skrev mycket om långfärdsskridskor när vi började få gröna vintrar. Kollegerna suckade över ”ännu ett av Bylles skridskoreportage”.
I dag beskriver han sig dock som en bilfreak. I sitt yrke har han skrivit mycket om motorsport och bevakat många stora rallyn, däribland Safarirallyt sex gånger. Bengt har även åkt England runt i RAC-rallyt tillsammans med Erik ”Karlsson på taket”.
– Han körde inte sakta. Vi stoppades av polisen, men när de såg vem som körde bad de om hans autograf.
Svenska Rallyt bevakade han själv, i sin Porsche, med motorprinsen Bertil – som själv bett om att få åka med – i passagerarstolen. De lärde känna varandra under ett safarirally.
– Det kändes häftigt att säga åt en p-vakt: ”Kolla vem jag har här, liksom”.