Familjen Edsinger bor i ett radhus i Storvreta. Solen skiner när UNT kommer på besök, men det är kyligt så vi sitter och pratar inomhus, där trivsamt stök vittnar om de tre barnens aktiviteter.
Han skriver om Gud och Bibeln, om den kristna tron, om krigen i Gamla testamentet, om Domen. Han har utforskat begreppet helighet, frågat sig hur Gud kunde be Abraham offra sin son.
– Tuggmotstånd! utbrister han ivrigt. Jag vill ha tuggmotstånd. Svåra passager i Bibeln, i förstone obegripliga kan, genom ett ärligt studium, göras klara för oss i dag. Snabba lösningar eller förklaringar kan ha sin charm, men vill man tala till punkt får man skriva en bok.
Olof var med och startade Salt barn & unga i EFS (Evangeliska fosterlandsstiftelsen) 2005. Han var generalsekreterare där i nio år, mycket engagerad i verksamheten som går ut på att barn och ungdomar "ska få lära känna, komma till tro på och följa Jesus Kristus".
Du var väldigt ung själv?
– Ja, Det var väldigt lärorikt, jag har mycket med mig därifrån.
Just nu arbetar han mest hemma, det är smidigt medan barnen är små och hämtning och lämning på dagis ska klaffa. Någon gång i månaden åker han till Norge där han jobbar med ledarutveckling för unga. Han är också samhällsdebattör och engagerar sig bland annat i frågor som har med ungdomar, sexualitet och könsidentitet att göra.
– Tar man bort kön som kategori så finns inget skäl att prata om könsskillnader, eller om kvinnors rättigheter heller. Jag ser det som ett socialt experiment, ett farligt experiment. Jag träffar många unga, de brottas med sin identitet och många mår dåligt. Och så ska de inte ens få vara säkra på sitt eget kön!? Att det finns en bredd av sexuella identiteter vet vi ju, men på Facebook finns förslag på 72 olika sexuella identiteter att välja mellan... Man gör en poäng av att allt flyter. Min poäng är att allt inte flyter.
Han säger att dagens unga tillhör Generation Ordning.
– De har växt upp som den andra generationen efter den som sprängde alla gränser, och vill i sin tur spränga gränser – med ordning.
Olof var med och bildade EFS-föreningen i Mikaelskyrkan, som nu samlar ett 70-tal medlemmar varje söndag.
– Vi byggde en församling från grunden och ville särskilt nå unga vuxna. Den fantastiska byggnaden spelar förstås roll, men man kan ha kyrka i ett kök också. Församlingen präglas av unga människor.
– Jag är både organisatör och visionär, jag strukturerar och jag brinner för saker. Vill ta ut svängarna men styr upp också.
Hur styr man upp när det brinner?
– Som att skriva en bok! Man går från ax till limpa, tänker igenom i alla led. Vi jobbar mycket i team, det är viktigt med mångfald och bredd, och att vara tydlig.
Olof Edsinger återkommer ofta till ordet "äventyr". Han säger att man inte kan ha kontroll över Gud, stoppa tron i bakfickan och ta fram den när det passar.
– Det är ett äventyr att lära känna Honom, att låta Gud utmana mig. Han är kompassen. Han mjukar upp hjärtat.
Olof har en fil kand i teologi och idé- och lärdomshistoria, som han säger visade sig vara en mycket bra kombination. Idé- och lärdomshistorien gav en helhetsbild utan att vara flummig.
Flummig?
Olof tvekar lite, ser sig omkring.
– När det inte finns någon riktning alls. Jag tror på sanning. Vetenskapen är ett gott redskap för att utforska verkligheten, men det finns mer, det finns svar även på de andliga frågorna. Att jag tror på en skapare utgör ingen krock. Vetenskapen, det estetiska, det andliga är viktigt, allt som sporrar till förundran.
Ute i majdagen stämmer allting upp i lovsång, Olof Edsinger ska arbeta vidare, nyfiken och olagom.