Det verkar vara ont om alpackor i Uppsala län. SVA (Statens veterinärmedicinska anstalt) känner inte till några alpackor i länet (detta sedan besättningen utanför Väddika i Östhammars kommun försvunnit). Men när vi ger oss ut på alpackajakt med hjälp av Svenska alpackaföreningen hittar vi fyra djur hos Monika Engvall i Fjärdhundra och två hos Stina Thisner någon mil utanför Uppsala.
Här vandrar sedan ett år tillbaka Aqua och Cente. Till glädje för alla förbipasserande på den lilla byvägen genom Skälsta, inte långt från Ramsta kyrka.
– Det är jättemånga bilar som stannar. Folk har med sig kameror och fotograferar och det händer att de kommer in på gården och frågar, berättar Stina Thisner.
Hon såg ett reportage om alpackor för länge sedan och fastnade för det speciella djuret.
– Vi ville ha ett djur som kunde beta av och då tänker man ju först på får. Men jag har lite svårt för att skicka djur till slakt och får är dessutom ganska rymningsbenägna.
I dag ser hon flera fördelar med alpackorna. De är extremt lättskötta. Klorna ska ses efter tre–fyra gånger per år och ullen klipps en gång. Annars vandrar de själva in och ut ur stallet och betar fint i hagen utan att rycka upp gräset.
– Dessutom har de ”toaletthögar” på två ställen ute i hagen dit de alltid går. Det innebär att det blir lättare att mocka och hålla undan i stallet.
Aqua och Cente är två år gamla hanar och klipptes för första gången i våras. Den fina ullen har Stina Thisner skickat iväg till Örebro där den kommer att spinnas för hand. Sedan tänker hon göra en pläd av den.
Minsta dottern Astrid, tre år, följer alltid med ut i hagen och älskar sina nya vänner.
– Det är jättehärliga djur och väldigt lugna. Det händer att de gruffar lite sinsemellan och spottar på varandra, men aldrig på oss, berättar Stina.
Det är tur eftersom det inte handlar om saliv utan om maginnehåll.
Att ha två alpackor är ett absolut minimum eftersom det är ett flockdjur. Men efter att ha lärt känna Aqua och Cente kan Stina Thisner tänka sig fler.
– Jag är sugen på en eller två till. Det skulle vara roligt med en lite större flock. De är jättevackra och det är en glädje när man ser dem från fönstret.