SLU:s ledning har i flera decennier vanskött veterinärutbildningen, som nu är starkt hotad. Den kliniska delen av veterinärmedicinen har förlorat över 10 professorstjänster i allt från klinisk kemi och radiologi till kirurgi och obstetrik (förlossningslära) sedan veterinärutbildningen kom till Uppsala och SLU i mitten av 1970-talet. Även inom pre- och parakliniska ämnen har det skett en kraftig åderlåtning av veterinär kompetens vid SLU.
När nu SLU:s styrelse fattar beslut att, i strid med tidigare givna löften (se till exempel SLU:s styrelses lokalförsörjningsplan från april 2010), inte i tillräcklig omfattning stötta VH-fakultetens (veterinärmedicin och husdjursvetenskap) flytt från utdömda, sjuka hus till nya lokaler, innebär det ett mycket allvarligt hot mot veterinärutbildningen i Sverige.
Det är helt enkelt inte möjligt att spara drygt 20 procent per år under flera år av de statsanslagsfinansierade tjänsterna inom veterinärutbildningen utan att skära bort hela djurslag eller ämnesområden. Ska vi sluta att undervisa svenska veterinärstudenter i grissjukdomar, smådjurskirurgi eller klinisk kemi, för att nämna några professorer som snart går i pension?
Men det räcker inte med det! Inom institutionen för kliniska vetenskaper, med drygt 100 helårstjänster och som utbildar i veterinärmedicinska färdigheter, måste ytterligare 50 procent av de statsanslagsfinansierade tjänsterna bort för att möta sparmålet!
Med sådana sparbeting klarar vi inte att få fram legitimerade veterinärer och då är det bara att lägga ner svensk veterinärutbildning! Alternativet inom VH-fakulteten är att göra motsvarande drastiska nedskärningar inom agronomprogrammet. Jag ser ingen grund för rektors klämkäcka uttalande i tisdagens UNT - ”Vi är optimistiska. De kommer att klara sig.”
Vi har uppenbarligen helt olika uppfattningar om verkligheten. Det är i och för sig inget nytt i den här processen. Jag delar däremot Anna Mårtenssons åsikt att en överföring av SLU till Uppsala universitet, som ju tillhör utbildningsdepartementet, kunde vara bra för oss. I så fall skulle veterinärutbildningen hamna under en administration som begriper vad en medicinsk utbildning innebär. Det har SLU:s ledning inte förstått på 36 år.
Torkel Ekman
prefekt, institutionen för kliniska vetenskaper, VH-fakulteten, SLU
Bernt Jones
f d prefekt, institutionen för kliniska vetenskaper, VH-fakulteten, SLU