Sverige, som räknas som ett av de mest sekulariserade länderna i världen, brottas med väsentliga samhällsproblem som vi som samhällsmedborgare inte kan ta lätt på. Vi kan tala om en andlig, politisk, moralisk och etisk kris. Tecken på detta är folkvalda politiker, som oberoende av politisk färg och ideologi ertappas med ekonomiskt fiffel och fusk. Egoismen och girigheten finns som vår tids ledstjärna hos både hög och låg.
Vårt samhälles utveckling till ett kontrollsamhälle och det alltmer råa underhållningsvåldet på nätet, i tv och på video och spel. Inget av detta gör vårt samhälle mer människovänligt eller människovärdigt. Ett Sverige som jag tror att ingen av oss egentligen vill ha. De höga abortsiffrorna vill heller ingen ha.
Jag ställer frågan om det är så, att den sekulariseringsprocess som har skett i vårt land under de senaste dryga 50 åren, inte bara har format Sverige till en sekulär stat, utan också har gjort oss som samhällsmedborgare till förlorare av oersättliga värden i ett alltmer kallt och inhumant samhällsklimat.
Finns det rent av ett samband mellan den pågående sekulariseringen och förlusten av oersättliga värden?
Mot vår vilja lever vi i dag i ett kontrollsamhälle med övervakningskameror i butiker, banker, tunnelbana och offentliga platser. Detta tyder på, att dagens samhällsmedborgare har förlorat moraliska och etiska värden som kompass i livet och vanlig hederlighet har gått förlorad och samhällsmedborgarna måste därför kontrolleras och övervakas.
Att ett alltmer råare våld är underhållning, är i sig chockerande i det som menas vara ett civiliserat och upplyst samhälle. Vårt lands största folkrörelse, idrottsrörelsen, brottas med huliganism och läktarvåld. Det är ett våld som återspeglar våldet i samhället i övrigt.
Det är naivt att tro, att det alltmer råa underhållningsvåldet inte är med och bidrar till detta. Det räcker med att några av alla dessa som dagligen konsumerar underhållningsvåldet inte nöjer sig med att se och höra, utan de måste också göra det som de har sett och hört. Om inte annat så för den ökade spänningens skull, och de får förvånansvärt lätt efterföljare som är på jakt efter action och spänning.
Jag menar, att vi behöver en objektiv och tidlös värdegrund, där vi kan förankra och hämta etiska, moraliska och demokratiska värden. Alla människors lika värde och människolivets okränkbarhet är exempel på obestridliga, kompromisslösa och inte förhandlingsbara värden som behöver en objektiv och tidlös förankring.
Var finns en sådan förankring i ett sekulariserat Sverige?
Universitetslektor och fil dr i pedagogik, Kennert Orlenius, som arbetar med ungdomars moraliska kompetensutveckling och med lärarutbildning, skriver i sin lärobok i pedagogik Värdegrunden – finns den? om den ”demokratiska värdegrunden” och han ställer frågan: ”Hemska tanke – är värdegrunden kejsarens nya kläder, det vill säga något som ska visas upp och anses se bra ut, men som i grunden är naket och substanslöst”?
Jag menar, att så är fallet.
Demokrati är det bästa av politiska statsskick, men som värdegrund är den otillräcklig och Orlenius sätter fingret på detta. Värdegrund och värden, människosyn, människovärde och människolivets okränkbarhet, både i och utanför moderlivet, får gång på gång stryka på foten och samhällsklimatet har blivit kallare och mer omänskligt. Jag önskar därför en seriös och saklig värdegrunds- och värdedebatt. Vilket Sverige vill vi ha?
Bength Gustafson
Storvreta