SVENSKA. Den var märklig, artikeln som TT-journalisten Thomas Hamberg skrev häromdagen om könsneutrala pronomen. Hur kan man skriva en sådan artikel utan att med ett ord nämna svenskans två etablerade könsneutrala personliga pronomen?
Den och det, som är två av de mest frekventa orden i vårt språk, har fungerat inte bara som bestämda artiklar utan även som könsneutrala pronomen ända sedan fornsvenskan. Under Gustav Vasas och hans ättlingars regeringsperiod förekom i lagtexter till och med den som personligt pronomen även när man kände till könet på den som avsågs.
Den och det är sedan länge så självklara könsneutrala pronomen att en journalist som arbetar på TT borde ha så mycket språkkänsla att den känner till detta. Min uppfattning om TT är att byrån ska stå för hög saklighet och trovärdighet. Här ger skribenten intryck av att vilja framföra en personlig åsikt. Undras vad redaktionsledningen säger till den om det?
Hen som pronomen är lurigt. I sin vanligaste användning lyfter hen fram sexuella preferenser. Och ärligt talat, vad angår de omvärlden? Han, hon, den och det säger ingenting om detta. Det är säkert de flesta nöjda med. Den uppmärksamma läsaren noterar säkert att jag vid två tillfällen här har valt det könsneutrala pronomenet den. Uppfattades det som störande?
Gunnar Lund
Karlstad