SEMINARIEPARKEN. Uppsala behöver fler bostäder. Tät bebyggelse måste kompletteras med parker. Befintliga parker i högexploaterade områden bör givetvis inte bebyggas. En sådan bygghotad park är dessutom unik — Seminarieparken. Det finns många skäl att inte acceptera NCC:s planer i parken:
Kulturhistoriska skäl:
1) Seminariet är Uppsalas främsta nationalromantiska byggnad, med vackra fönster och dekorativt handslaget tegel från S:t Erik. Den imponerande byggnaden behöver rymd omkring sig och inte gömmas bakom en mur av höghus.
2) De andra vackra husen i parken hamnar alldeles intill höghusen vid den planerade bebyggelsen och kommer inte alls till sin rätt.
3) Området har en gammal historia. Här låg Domkyrkans tegelbruk och lertäkt och spår av det finns än i dag.
4) Av alla seminarier i landet är det bara Uppsalas som har kvar en tomt om minst fyra hektar för att rymma en trädgård, lekplan och idrottsplan enligt seminariestadgan 1914 och är alltså unikt i Sverige! Riksantikvarieämbetet och länsstyrelsen anser att byggnaderna har ett kulturhistoriskt värde motsvarande den för statliga byggnadsminnen. Det är ett riksintresse att denna miljö bevaras. Låt den bli byggnadsminne!
5) Uppsala kallas lärdomsstaden. Seminariet med sin pedagogiska trädgård har haft mycket stor betydelse. Trädgården innehöll 160 olika träd och buskar. Många skyddsvärda träd som finns kvar skövlas vid bebyggelse. Många människor har minnen av Seminariets hundraåriga historia. Samtliga kulturinstanser i staden vill bevara helhetsmiljön. Länsstyrelsen skriver att planförslaget reducerar det kulturhistoriska sammanhanget till ett byggnadskomplex utan kontext och att förslaget innebär påtaglig skada på riksintresset Uppsala stad.
Klimatskäl, folkhälsoskäl och estetiska skäl:
6) En förtätad stad behöver mycket planteringar och träd som kan ta hand om koldioxid och luftföroreningar, tillföra syre, leda bort vatten, kyla av luften sommartid och säkra biologisk mångfald. Forskare på SLU bedömer Seminarieparken som betydelsefull från miljö- och hälsosynpunkt.
7) En park har en visuell betydelse. Bara att se träd är positivt för hälsan. Seminarieparken utgör ett ovanligt vackert blickfång med sin lummiga park och Seminariet i fonden. Den bör alla Uppsalabor ha möjlighet att se i stället för en front av höghus och en skuggig gata mellan höga hus på båda sidor. Enligt enkät i Uppsalatidningen vill 89 procent av de tillfrågade inte ha bostäder i Seminarieparken.
8) Enligt kommunens egen översiktsplan bör det finnas en stadsdelspark inom området där Seminarieparken ligger. Att bygga igen denna färdiga park och tillskapa en annan i närheten är obegripligt och dessutom slöseri med skattemedel.
9) Seminarieparken lämpar sig ypperligt som stadsdelspark. Skolans nära 600 elever har utegymnastik och orientering, man spelar boll på fotbollsplanen, folk promenerar, springer och åker skidor i parken. Vi för ett alltmer stillasittande liv och behöver parker. I NCC:s förslag blir det endast en mycket mindre park som upplevs som privat bakom höga hus. Närheten till Fyrishov kan öka attraktionen för turister. Landskapsarkitektstudenter på SLU och insändare i UNT har många spännande förslag på hur parken kan utformas till en mötesplats där alla kan trivas.
10) Parker är den enda natur många upplever. Äldre personer och småbarnsfamiljer är beroende av allmänna parker. Det gäller inte minst i den aktuella stadsdelen.
Bebyggs våra grönområden blir staden odräglig att bo i. Dålig luft, het, inga mötesplatser, segregerad, ful, otrivsam, hälsovådlig. Låt Seminarieparken vara kvar!
Inger Sjöberg
för Seminarieparkens vänner