Replik till Ulla Hjelmqvist och Berit Danielsson 27/10
Pensioner. Att påstå att svenska pensionärer har det dåligt är helt ofarligt. Det enda som kan hända är att man får beröm. Men att påstå att svenska pensionärer har det bra är det farligaste man kan göra. Då får man inget beröm. Då skälls man ut som en människa utan empati, generositet och livsvisdom. Eller så angrips man genom det dumma gamla alla-tricket: Eftersom inte alla pensionärer har det bra, anses alla pensionärer ha det dåligt. Ty den pensionär som har det sämst anses alltid vara den typiske pensionären.
Men: Sverige är världens bästa land för dem som är 60+, enligt en undersökning som redovisas i UNT den 2 oktober. Men denna positiva nyhet blev inte alls populär i pensionärskretsar. Den urgamla rätten att gnälla var i fara, vad göra? Men ”en professor i åldrande och äldre” (Vilken titel) vred snart verkligheten rätt igen: ”listan kan skymma problemen.” Genialt: Om man ligger bra till, är det inte bra, för då skyms problemen. Och om man ligger dåligt till, är det naturligtvis inte heller bra. Det är förmodligen nytt svenskt rekord i att vrida en positiv nyhet till något negativt.
Och eftersom jag själv glatt saknar generositet, empati, samt livsvisdom är jag inte ens särskilt upprörd över att ”arbetslinjen” gynnar just såna som arbetar. Inte minst pensionärer som arbetar.
Bengt Wikholm
Uppsala