KOMMENTAR till Bength Gustafsons inlägg 2/11.
Bength Gustafsons ”objektiva värdegrund” har ”ett ursprung i det gudomliga”. Faktum är dock att denna uppfattning grundligt vederlades för mer än 2 000 år sedan av Platon i hans dialog ”Eutyfron”. Han låter Sokrates formulera följande dilemma: ”Är en handling moraliskt riktig för att Gud säger det, eller säger Gud det för att handlingen är moraliskt riktig?”
Dilemmat har två horn. Det ena hornet är att en handling är moraliskt riktig för att Gud säger det. I sådana fall äger dock inte handlingen något moraliskt värde i sig och vad som helst kan vara gott per definition. Moralen blir här godtycklig och vilka grymheter som helst kan vara goda om Gud bestämmer det.
Enligt det andra hornet säger Gud att en handling är god för att den är moraliskt riktig. Men i så fall har vi ju övergivit idén om att Gud har skapat de moraliska principerna. Nu finns det tydligen en moralisk standard som Gud förhåller sig till.
Moralen är alltså oberoende av Gud och existerar oavsett om Gud existerar eller inte. Hur teisten än vrider och vänder på det är moralen antingen godtycklig eller oberoende av Gud. Talet om en ”objektiv värdegrund” blir därmed inkonsekvent inom den kristna världsbilden. Det finns dock en naturalistisk grund för moralens ursprung, ty moraliskt agerande har en evolutionär funktion. Man har man kunnat visa att ett osjälviskt, altruistiskt beteende ökar chansen för flockens överlevnad.
Exempel på det finns hos många olika djurarter, till exempel vampyrfladdermöss. Vampyrfladdermössen jagar mat om natten och suger blod från boskap och andra däggdjur. På grund av sin snabba ämnesomsättning måste de få föda varje natt. Men alla lyckas inte. Vampyrfladdermössen matar då sina mindre framgångsrika artfränder, som nästa gång återgäldar generositeten.
Ett annat exempel är att djur ofta varnar varandra med läten när ett rovdjur närmar sig. Detta gör de trots att de därmed drar till sig uppmärksamheten och ökar risken att själva bli ett byte.
Precis som djuren kämpar människor för att överleva, och samarbete har visat sig vara en bra strategi för detta. Troligen upptäckte människor på ett tidigt stadium i sin evolutionära utveckling att de kunde skydda sig bättre mot hot och åstadkomma större projekt om de samarbetade. Genom det naturliga urvalet överlevde de osjälviska längre än de själviska. Samarbetsvilja blev en del av människans överlevnadsstrategi. Etiska överväganden är för viktiga för att överlåta åt påhittade gudomar och sagoböcker, utan är något som människor måste diskutera sig fram till sinsemellan.
Johan Karlsson
Uppsala