Jag tror som Göran Nilsson gör i sitt inlägg 21/11 att det är fullt möjligt att komma fram till en förnuftsbaserad etik, som alla skulle kunna ställa upp på, oberoende av livsåskådning, förutsatt att den som hyser livsåskådningen är beredd att pröva den inför förnuftets domstol.
Denna förnuftsbaserade etik måste då också utgå från ett slags förnuftets helhetsbild av tillvaron. Och det är en bild som mer eller mindre tydligt borde gå att återfinna som en viktig ingrediens i alla livsåskådningar som gör anspråk på allmängiltighet.
En bild av tillvaron som håller inför förnuftets prövning måste vara invändningsfri. Hur skulle en sådan allmängiltig helhetsbild kunna se ut?
Alla borde kunna enas om att livet på jorden utvecklas från något lägre till något högre. Från mineralriket via växtriket och djurriket till människan och att en utveckling också sker inne i människan när hon växer och mognar från barn till vuxen.
Denna helhetsbild om utveckling, växt och mognad både i naturens och människans rike tycker jag alla förnuftiga människor borde kunna utgå ifrån när de bygger upp sin etik.
Om det sedan finns en Gud eller inte bakom denna utvecklingsgång kan emellertid inte förnuftet avgöra, eftersom det är en trossak.
Jag tror heller inte att tron på Gud är så viktig som vi vanligtvis föreställer oss för vårt etiska handlande. Den som tror på Gud har nämligen stunder då han eller hon inte tror på Gud och den som inte tror på Gud har stunder då han eller hon tror på Gud!
En förnuftsbaserad etik måste vara frivillig och införlivas i medvetandet genom en upplevelse av hur orättvist livet faktiskt är konstruerat. Det handlar om allas kamp mot alla och att den starkare härskar, inte bara i naturprogrammen i tv utan också i mitt eget liv.
Våra handlingar styrs sedan av förnuftet. I världsreligionerna har en gyllene regel formulerats både positivt och negativt. I Bibeln finns budet ”Såsom ni vill att människor skall göra mot er, så skall ni göra mot dem”, men denna etiska regel kan också formuleras negativt och den negativa formuleringen är psykologiskt mer övertygande än den positiva: Allt vad ni inte vill att människor ska göra er ska ni inte heller göra dem! Den negativa formuleringen ger en starkare upplevelse av att det finns något som har gått fel. Det är detta fel som är anledningen till att etik behövs. Den förnuftsbaserade etiska grundprincip som alla människor oberoende av livsåskådning skulle kunna enas om, måste alltså vara negativ i förhållande till hur livet i grunden ser ut.
Jag vill protestera mot hur djungelns lag härjar i mitt eget liv! Varför ska jag gå i dess ledband och slava under den?
Jag vill med hjälp av min etiska protest mot hur livet faktiskt är konstruerat, använda utvecklingsdriften inom mig till något som jag själv tycker är värdefullt att sträva mot. Därför vill jag med hjälp av en genomtänkt livsåskådning och människor med god vilja, göra en så häftig inre karriär som möjligt och i stället för att anpassa mig efter ”livet” försöka höja mig över det genom att mogna som människa!
Bertil Kristerson
Uppsala