REPLIK på Helen Nybergs, Eva Köpmans och Monica Söderbaums insändare 21/12, samt Anna Johansson 9/12.
Resultatet av folkomröstningen i Kalifornien om legalisering av cannabis var inte ett tydligt nej. Ja-sidan fick nämligen 46 procent av rösterna. Resultatet visar hur långt fram de är i denna fråga i Kalifornien jämfört med Sverige. Inte bara har de redan legaliserat användningen av medicinsk marijuana, de har även en folkomröstning om ett slut på marijuanaförbudet där över 4,6 miljoner deltog och resultatet blev väldigt jämnt.
Nyberg, Köpman och Söderbaum ställer frågan ”Hur kan någon tycka att vi ska legalisera cannabis?” Jag undrar det motsatta: Hur kan någon inte tycka det?
En legalisering handlar om att ta kontroll över något som existerar, en svart marknad som frodas så länge vi inte legaliserar. Det handlar om att acceptera verkligheten. Det är ett enkelt och beklagligt misstag att anta att den som stödjer legaliseringen vill att alla ska bli drogmissbrukare, till och med barn. Det är ju befängt.
En legalisering av cannabis har fler fördelar än en fortsatt kriminalisering. Detta kan även den som inte ens nyttjar cannabis anse. Självklart skulle det finnas en åldersgräns, varför inte 20 år precis som för alkoholen på Systembolaget?
Självklart är cannabis inte ofarligt. Det är en drog och droger är per definition något som påverkar hjärnan och kroppen. Det är dock bevisat att cannabis ligger lågt på de rankingslistor av drogers skadlighet som gjorts (till exempel medicintidskriften The Lancet) och cannabis är inte fysiskt beroendeframkallande. Risken att någon blir beroende av droger beror på många olika saker, såsom gener, miljö och personliga problem. Detta innebär inte att ungdomar ska använda cannabis - eller någon annan drog heller för den delen - då deras kroppar fortfarande utvecklas och inte mår bra av att utsättas för rubbningar. Gravida ska självklart inte heller använda denna drog lika lite som någon annan drog.
Jag är mycket mån om att ungdomar får mer information om droger och dess effekter och risker, så att de kan undvika dessa.
Nyberg, Köpman och Söderbaum nämner effekterna av cannabis. Det är utmärkt. Alla ska ha kunskap om vad som händer när man tar en drog. Precis som med allt annat i livet ska man vara medveten om vilka risker och konsekvenser ens handlingar kan föra med sig.
Detta tar inte bort det faktum att droger alltid kommer att finnas, att människor kommer fortsätta att nyttja dem och att vissa kommer att bli beroende. Förbud gör inte att dessa faktum försvinner. De som är emot legalisering av cannabis är högst motvilliga att inse detta och blundar hårt för att verkligheten inte ska kunna nå dem. Men verkligheten finns där och kriminella producenter, smugglare och säljare utnyttjar det faktum att vissa blundar för den.
Ju fortare motståndarna öppnar ögonen desto fortare kan vi börja motarbeta den svarta marknaden och den illegala droganvändningen. Då tar vi äntligen ett steg i rätt riktning och skapar ett bättre samhälle för barn och ungdomar och vuxna.
Nyberg, Köpman och Söderbaum skriver: ”Vid gymnasieskolor i Uppsala har vi uppmärksammat elever som har sänkt sina betyg och haft hög frånvaro. Efter samtal med eleven konstateras att han eller hon röker cannabis. Ungdomarna som röker cannabis hamnar lätt i en drogrelaterad depression, där ingen kraft eller ork finns till fritidsintressen och utbildning.” Varje fall är unikt med en unik bakgrund, något som inte tas upp i texten. Det finns flera orsaker som kan leda till användning av droger. Drogen kommer nödvändigtvis inte först och problemen sen, utan problemen (till exempel svårigheter i skolan eller i familjen) kan vara orsak till droganvändningen.
Det faktum att cannabis är illegalt innebär att ungdomarna utsätts för kriminella säljare och troligen introduceras till fler, tyngre illegala droger. Detta orsakar mycket ångest och orolighet, förmodligen mycket mer än cannabis i sig. De personliga problemen tillsammans med den kriminella handlingen och utsattheten, och till sist droganvändningen, minskar inte ångesten och det hela är en ond spiral som påverkar betyg och närvaro i skolan.
Ungdomar som använder droger är ett stort problem. Jag inte nog kan understryka att jag vill motarbeta det. Jag försöker alltså inte rättfärdiga ungdomars användning av cannabis. Vi är redan överens om att användningen av alla droger ska undvikas när man är tonåring – jag vill bara understryka att allt har en djupare bakgrund och att det inte nödvändigtvis är cannabis som är den grundläggande orsaken till bekymmer.
Som Anna Johansson nämnde i sin insändare (9/12) ska vi värna om framtiden, barn och ungdomar. Det vill jag med. Men man kan både vilja minska droganvändningen bland unga och motarbeta den svarta marknaden samtidigt. Skillnaden är att vi har mycket olika uppfattning om hur vi gör detta på bästa sätt.
Skillnaden är att de fyra motståndarna till legalisering använder tanken på att värna om framtiden, barn och ungdomar för att fortsätta med en drogpolitik som inte alls stoppar användningen av droger bland ungdomar.
Att fortsätta försöka gömma drogerna och att få ungdomar och vuxna att blunda fungerar bara inte. Ungdomar hittar droger, faktiskt väldigt lätt när illegala säljare har kontroll över en stor svart marknad. För att citera Anna Johansson: ”De som säljer droger vill hemskt gärna att unga ska bortse från riskerna.”
Nyberg, Köpman och Söderbaum säger att de står för en ”fortsatt restriktiv narkotikapolitik i Sverige och vill bilda opinion så att svenska folket gör allt det kan för att unga människor inte ska börja använda narkotika.”
Det innebär faktiskt att de står för en politik med fortsatt stor svart marknad av illegala droger och säljare som vill att unga ska bortse från riskerna med droger.
Isabelle Axelsson
Uppsala