HÖRSELVÅRD. Kommentar till Carl Åke Wallins insändare 4/2.
Som hörselskadad vill jag bekräfta Wallins insändare. Tidigare hade landstinget, det vill säga Hörcentralen, en öppen, väl fungerande och lätt tillgänglig mottagning där man kunde få trasiga hörapparater lagade av kunniga tekniker tre förmiddagar i veckan.
Men sedan hösten 2011 kvalificerar endast ett av mina öron för åtgärder vid Hörcentralen, så jag måste i stället välja mellan olika privata aktörer. När min hörapparat gick sönder kontaktade jag de flesta av de företag som landstinget rekommenderat de tidigare kunderna vid Hörcentralen, för att höra om jag kunde få hjälp med lagningen. Det visade sig att de inte hade några tekniker alternativt ”inte kunnat rekrytera” några tekniker utan apparaterna måste skickas till leverantören för lagning.
Det här är en klar försämring för de hörselskadade i Uppsala län.
Det är patetiskt att kalla detta för valfrihet. Det är en så kallad valfrihet som bara innebär ofrihet och oro eftersom jag, liksom många andra, är helt beroende av fungerande hörapparater i mitt arbete. Landstingspolitikerna verkar helt besatta av ordet valfrihet utan att sätta sig in i vad den så kallade valfriheten verkligen innebär.
Helena Hansson
Uppsala