SVAR till Magnus Lidén, Fredrik Lindner, Anders Martinsson, Svante Nevéus och Kim Hedin 16/11.
Magnus Lidén utgår ifrån Johan Karlssons och min konversation som innehåller två delar, dels ett filosofiskt dilemma, dels en naturalistisk grund för moralens ursprung. Jag svarade Karlsson på dessa två delar var för sig, men Lidén blandar ihop dem och konstruerar tre frågor som bygger på att jag, enligt Lidén, ”inte förstått Karlsson, Platon eller grunderna i evolutionsteorin”.
I den första delens filosofiska dilemma är syftet att vederlägga att det finns ”en objektiv värdegrund med ett gudomligt ursprung”. Men man missar målet därför att man förbiser att Guds existens och förekomsten av en objektiv moral hör ihop med varandra på ett odelbart sätt. Utifrån kristen tro är en handling moraliskt riktig därför att Gud säger det och han säger det därför att handlingen är moraliskt riktig, annars skulle han inte säga det”. Det förutsätter att man kan veta hurudan Gud är, vilket förbises i det filosofiska dilemmat.
När det gäller den andra delen vill jag ge Lidén rådet att låta Karlsson svara på mina frågor. Begreppet ”evolutionistiskt samhälle” har inte jag uppfunnit, men jag ställde en fråga angående moral i ett sådant samhälle. Begreppet är en träffande benämning på ett samhälle med ett ”evolutionistiskt tankemonopol” i skola, utbildning, forskning och medier.
Fredrik Lindner, Anders Martinsson och Svante Nevéus skriver, att jag ”ifrågasätter Humanisternas engagemang i en etisk dialog”. Nej, jag ifrågasätter inte deras engagemang, jag har tvärtom efterfrågat en dialog där jag frågar efter en objektiv grund för etik och moral. Detta har människor frågat efter i alla tider, även långt innan Humanisterna kom upp på arenan. De betonar att en etikdiskussion om värdegrunden ”måste utgå från vår gemensamma verklighet” och att ”grunden för all konstruktiv dialog är utgångspunkter i det gemensamma”. Vi är eniga om det, men vem avgör vad som är ”vår gemensamma verklighet”? Humanisterna skriver, att de ”verkar aktivt för ett pluralistiskt samhälle, där individer är fria att skapa sina egna livsvägar”, men trosuppfattningar underkänns. Är trosuppfattningar alltså utanför ”vår gemensamma verklighet”?
Livets meningslöshet tog jag upp genom att citera ur en bok om Charles Darwins bok Om arternas uppkomst. Den utkom år 2000 och här skriver professor Torbjörn Fagerström om livets meningslöshet som en konsekvens av ”Darwins natursyn”. Han skriver, att ”detta är en dyster, men av allt att döma korrekt natursyn”. Som kristen och som skapelsetroende har jag inte denna dystra natursyn, men jag är lika intresserad av mening i livet som av mening med livet, vilket hör ihop med varandra.
Kim Hedin. Jag är kristen och det betyder, att jag vet på vem jag tror, men jag vet även på vem eller vilka gudar jag inte tror. Jag är inte sårad av Karlssons ord. Jag konstaterade bara att han uttryckte sig på ett nedlåtande sätt, vilket han är fri att göra. Jag är heller inte känslig för att få min tro ifrågasatt, snarare tvärtom. Det är nyttigt och både jag och min tro tål det.
Som ett svar till alla fem ger jag här en kristen, förnuftsmässig och logisk förklaring och förankring av en allmängiltig moral, som är konsekvent och inte godtycklig. Lidén efterlyste detta. Jag utgår ifrån axiom (grundsanningar), vilket är vanligt då man förnuftsmässigt och logiskt ska härleda och förklara något. Sedan kan man pröva hållbarheten i detta:
Gud finns, är evig och allvetande och därmed objektiv. Människor kan ha en personlig relation till Gud. Gud har också valt att presentera sig. Det sker i skapelsen, i hans ord, genom Jesus och i våra samveten.
Tillbaka till en objektiv Gud kan jag därför förnuftsmässigt och logiskt härleda, förklara och förankra en allmängiltig moral som är konsekvent och inte godtycklig.
Centrala begrepp i etik och moral som människosyn, människovärde, gott, ont, rätt, fel, sanning, lögn, rättfärdighet, orättfärdighet, rättvisa, orättvisa, barmhärtighet och obarmhärtighet får här en objektiv innebörd.
Jag erkänner mitt behov av en objektiv värdegrund att utgå ifrån och där kunna förankra oersättliga och oföränderliga världen för vårt samhälle, såsom alla människors lika värde och människolivets okränkbarhet.
Jag är medveten om att inte alla delar denna ursprungsförklaring. Jag respekterar dem och förväntar mig samma respekt tillbaka. Då kan vi värna om och bygga ett samhälle där ömsesidig respekt, hederlighet och andra oersättliga värden erkänns och efterföljs.
Bength Gustafson
Storvreta