Åter jul och åter går tankarna till Betlehem där Jesus föddes för två tusen år sedan. Staden är nu som då ockuperad. Då var det romerska soldater, nu israeliska. De kristna palestinierna på Västbanken, och inne i själva Israel, kan inte fira sin jul i Betlehem. Till det behövs olika tillstånd för att passera alla vägspärrar, murar och avspärrningar – tillstånd som man i de flesta fall inte får.
Ockupationen drabbar alla palestinier, kristna som muslimer, lika. Alla är de berövade sin rätt att fritt resa, lämna och återvända till sina hem när de vill, och besöka vem de önskar. De hindras av murar när de ska ta sig till skolor och arbetsplatser, och tvingas stå i timslånga köer för ”kontroll” i militära checkpoints.
Varje dag. Året runt.
De får se allt mer av sin mark beslagtagen av en allt större grupp, nu över en miljon, aggressiva och beväpnade judiska bosättare, som sågar ner olivträd, förorenar brunnar och förstör egendom. Och palestinierna förväntas att snällt tåla sig i väntan på ett internationellt samfund som aldrig verkar komma till deras hjälp.
Även inne i Israel ökar det religiösa förtrycket. Kristna palestinier som åker till sina arbetsplatser på lördagar – den judiska helgdagen – utsätts för stenkastning av ortodoxa judiska ungdomar.
Och i Nasaret, Jesu hemstad med uppemot 10 000 kristna palestinier, har den judiske borgmästaren Shimon Gapso förklarat en begäran av de kristna att placera ut en julgran för provokativ. ”Det kommer inte att hända – inte detta år och inte nästa år, så länge jag är borgmästare” förklarar Gapso.
När nu allt fler kristna ger upp och lämnar Det heliga landet borde de kristna samfund i Sverige, som hittills omhuldat och vägrat kritisera staten Israel, ta sig en funderare på vilka krafter man egentligen stöder. Vad säger Kristdemokraterna? Är det ett judiskt Palestina man vill ha, eller en demokrati där alla religioner – judendom, kristendom och islam – alla med rötter i området kan mötas?
Gunnar Olofsson
Göteborg