Vi studerar till socionomer och har som en del i utbildningen undersökt hur arbetssituationen är för socialsekreterare i Uppsala kommun. Vi hade redan innan hört att det är en väldigt krävande arbetssituation, men vi blev ändå förvånade över hur illa ställt det är i Uppsala.
Sammantaget ser vi att socialtjänsten i Uppsala befinner sig i en negativ spiral. Arbetsbelastningen för handläggarna har på tio år ökat från cirka 70 till 115 klienter per handläggare.
Personalomsättningen är skrämmande hög, på vissa enheter har uppemot tre fjärdedelar av medarbetarna slutat på ett år. Samtidigt är lönerna för socialsekreterarna i Uppsala betydligt lägre än i närliggande kommuner. Det här märks också i kommunens medarbetarundersökning, där socialsekreterarna beskriver att de har en mycket påfrestande arbetsmiljö. Arbetet har alltså blivit mer krävande samtidigt som erfarna medarbetare söker sig till andra arbetsplatser.
De som drabbas hårdast är de som söker sig till socialtjänsten för att få hjälp. Flera socialarbetare berättar i dag om att de bara har möjlighet att genomföra enkla kortsiktiga åtgärder och att de ofta inte hinner göra ordentliga utredningar vilket äventyrar rättssäkerheten för klienterna.
Vi som studerar till socionomer gör det för att vi vill vara med och bidra till att utsatta människor får stöd att förändra sina liv. För att unga vuxna ska komma ur ett bidragsberoende och bli självförsörjande, för att missbrukare ska få en effektiv vård och för att alla barn ska få en trygg uppväxt. Om det ska gå måste det finnas utrymme att verkligen se individerna och inte låta dem förvandlas till ett av många ärenden i en växande pappershög. Det måste finnas möjligheter att skräddarsy lösningar som passar för en komplicerad verklighet och det måste finnas tid för eftertanke och fortbildning för att ta del av all ny kunskap som kommer om socialt arbete och det måste finnas erfarna kolleger att bolla svåra situationer med.
Det kostar ungefär 500 000 kronor att anställa en ny socialarbetare eftersom det tar lång tid innan en ny arbetare kan jobba lika effektivt som en mer erfaren. Personalomsättningen medför alltså jättestora kostnader för kommunen – helt i onödan.
De pengarna skulle vi i stället kunna använda till att vända den negativa spiralen genom att till exempel anställa fler, höja lönerna, satsa mer på kompetensutveckling och arbetsmiljö. I måndags diskuterades frågan på kommunfullmäktigemötet och vi var flera studenter där för att följa debatten. Men vi upplevde inte att politikerna var beredda att komma med några bra lösningar.
Därför frågar vi igen: Vilka åtgärder tänker politikerna genomföra för att vi studenter ska känna att Uppsala kommun är en möjlig arbetsgivare?
Om ni har ont om idéer får ni gärna höra av er till oss så kan vi diskutera lösningar tillsammans.
Socionomstudenter vid Uppsala universitet
genom
Maria Berg
UNT 31/5 2013