Den här veckan firar vi 21-årsdagen av Berlinmurens fall. Vi firar det folkliga motståndet som genom beslutsamhet och tro på ett bättre liv ledde till att muren raserades den där kyliga novembernatten 1989.
Denna mur som utgjorde den fysiskt påtagliga och ogenomträngliga gränsen mellan Väst och Öst är än i dag en stark symbol för åtskiljandet av människor och vilka fruktansvärda konsekvenser detta kan få. Denna delning av Europa som innebar välstånd för vissa och fattigdom för andra. En separation av Europa som betydde rättigheter för vissa men inte för andra.
Familjer splittrades, kärlekspar tvingades isär och vänner separerades. Varför kan livet te sig så orättfärdigt? Du har hamnat på fel sida av muren och av livet, var det bistra svaret.
Mitt firande av murens fall är därför ett högtidlighållande av ett återförenat Europa. En återförening av människor som av kommunistledarna i öst ansetts vara i djup ideologisk konflikt, men som i själva verket bara varit splittrade familjer och separerade vänner. Mina minnen från den där mörka men ack så ljusa novemberkvällen, då inte bara familjemedlemmar och vänner återförenas utan då även helt främmande människor slår armarna om varandra och med glädjetårar förenas, fyller mig med övertygelse och kraft. Murar kan aldrig vara svaret!
Berlinmurens fall ledde inte bara till Väst- och Östtysklands återförenande utan markerar också det historiska skede som mynnade ut i Sovjetunionens kollaps. Ett faktum som befriade miljontals östeuropéer från de bojor som livet på den andra sidan järnridån inneburit.
I dag är de flesta av dessa östeuropeiska länder medlemsstater i EU och flera andra är på väg in i gemenskapen. Den långa mödosamma vandring de gjort för att åstadkomma detta vittnar om deras starka beslutsamhet att trygga de rättigheter och friheter som varje individ har rätt till. Europasamarbetet har alltid byggt på insikten om att samarbete skapar fred länder emellan men EU:s viktigaste grundsten är medlemsländernas vilja att tillgodose sina medborgares krav på mänskliga fri- och rättigheter.
Högtidlighållandet av det återförenade Europa ska vara en källa till glädje, men vi får inte luta oss tillbaka i förnöjsamhet. Vi bör ta detta tillfälle i akt för att påminna oss om att mycket arbete återstår, och att de som vill resa murar mellan människor i stället för att riva dem fortfarande finns ibland oss.
Jag tänker verka för att det som en gång delade Europa inte återskapas, utan att vi fortsätter att föra människor samman. Jag gör det utifrån en övertygelse om att öppenhet och nyfikenhet på vår omvärld och våra medmänniskor är det som bygger Europa starkt, inte rädsla, fördomar och murar.
I mitt dagliga politiska arbete i Europaparlamentet har jag blivit parlamentets ansvarige för Dublin II-förordningen som utgör en viktig del i utformningen av Europas gemensamma asylpolitik. De tankar jag framfört i denna artikel tänker jag ta fasta på i detta arbete. Vi kan skapa ett Europa som inte återvänder till det som en gång delade oss.
Vi kan skapa ett Europa som inser att byggandet av murar inte enbart begränsar friheten för dem som står utanför utan även inskränker friheten för dem som är innanför murarna.
Cecilia Wikström (FP)
Europaparlamentariker
UNT 11/11 2010