Vi har år på oss - inte decennier!

Att tjafsa om IPCC:s "95-procentiga säkerhet" är inte konstruktivt. Den konstruktiva debatten måste handla om hur vi på bästa sätt kommer bort från beroendet av fossil energi, för att globalt kunna genomföra de kraftfulla politiska  beslut som är nödvändiga. Det skriver Uppsalaforskaren Per Ribbing tillsammans med politiker från S, V, MP, C och KD i ett svar till Carl-Gustaf Ribbing.

Det är bråttom - eller för sent.

Det är bråttom - eller för sent.

Foto: John Mcconnico

Uppsala2013-09-27 15:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

IPCC presenterar i dag en sammanfattning av sin kommande rapport. Som vanligt ser vi i sammanhanget en motreaktion som vill göra gällande att IPCC överdriver klimathotet och att det inte alls står klarlagt att mänsklig aktivitet påverkar klimatet. Bland annat fortsätter Carl-Gustaf Ribbing, professor em i fysik, (UNT Debatt 24/9) sin kritik mot IPCC och den klimatvetenskap som säger att det är hög tid att bryta med vårt fossila beroende.

Vi som undertecknar den här artikeln har olika bakgrund, såväl akademiskt som politiskt, kulturellt som religiöst. Men vetenskapen och oron för vad som riskerar att hända om vi inte tar klimatforskarnas varning på allvar enar oss. Vi förenas också av att vi alla ser stora möjligheter till en ny svensk exportindustri. Exempelvis är Uppsalaforskningen inom sol-, våg-, vind- och strömkraft världsledande. Att hänga kvar i det fossila beroendet skapar inga nya jobb.

Vill man utveckla ett hållbart samhälle är det bästa sättet att utgå från en hållbar framtid och villkoren som råder där, och så planera dagens utveckling för att kunna ta oss dit.

Denna metod, backcasting, är i själva verket grundförutsättningen för själva begreppet ”strategi”. Vet man inte vart man vill komma, så spelar resten ingen roll – strategisk kan man då inte ens försöka vara. Vill vi lyckas skapa ett hållbart samhälle på ett strategiskt och ekonomiskt sätt, med så få suboptimeringar och blindgångar som möjligt, bör vi använda oss av backcasting från vetenskapliga grundprinciper för ett hållbart samhälle.

Dessa vetenskapliga grundprinciper för ett hållbart samhälle togs för första gången fram 1988, för 25 år sedan. Sedan dess har forskningsområdet ”Strategisk planering för ett hållbart samhälle” utvecklats och ny kunskap har tillkommit, precis som med klimatforskningen, precis som med all god vetenskap. Den samlade kunskapsmassan växer tack vare fortsatt forskning, globalt samarbete och kritisk granskning av forskningsresultat. God forskning sker i samarbete över nationella och kulturella gränser. Speciellt viktigt är det inom forskningsområdet ”hållbar utveckling”, eftersom vi inte kan skapa hållbara "öar" på planeten. Klimatfrågan är en global fråga.

Det klimatforskarna nu unisont säger till oss alla är att det snart kan vara försent. De mest katastrofala scenarierna finns inte ens med i IPCC:s rapporter. Många högt aktade klimatforskare, som till exempel NASA:s James Hansen, säger att tiden håller på att rinna ut. Att vi har år på oss. Inte årtionden.

Den vetenskapliga processen kring en strategisk hållbar utveckling har idag kommit fram till följande grundprinciper:

I det hållbara samhället utsätts inte naturen för systematisk
1. koncentrationsökning av ämnen från berggrunden (till exempel fossilt kol och tungmetaller)
2. koncentrationsökning av ämnen från samhällets produktion (till exempel NOx, hormonstörande ämnen)
3. undanträngning med fysiska metoder (till exempel från trafikinfrastruktur, skogsskövling, överfiske)
... och i det samhället hindras inte människor systematiskt
4. från att tillgodose sina behov (till exempel via missbruk av politisk och ekonomisk makt).

Hållbara energislag räcker med råge för den globala civilisationens behov – i själva verket tusenfalt. I det hållbara samhället finns däremot inte fossil energi som bygger på att man skapar systematiskt ökande koncentrationer av gaser i vår atmosfär, gaser som fångar in och håller kvar värme. Den ökande mängden fossil koldioxid leder bland annat till att Jordens medeltemperatur ökar, haven försuras och en ökning av naturkatastofer världen över. Vårt fossila beroende är dessutom tydligt kopplat till krig och konflikter, terrorgrupperingar och miljökatastrofer.

Att i ett akut läge där den övergripande problematiken står solklar är det föga konstruktivt att diskutera huruvida IPCC har rätt i att det till 95 procents säkerhet är så att människan bidrar till klimatförändringarna eller inte. Om sannolikheten vore 50 procent, skulle vi då sitta stilla och låta saker bero?

Nej, den konstruktiva debatten måste handla om hur vi på bästa sätt kommer bort från beroendet av fossil energi, för att globalt kunna genomföra de kraftfulla politiska överenskommelser och beslut som är nödvändiga.

Per Ribbing
civ ing teknisk fysik, doktorand förnybar energi, Uppsala universitet
Niclas Malmberg (MP)
Rafael Waters (S)
Roger Tiefensee (C)
Ilona Szatmari Waldau (V)
Martin Wisell (KD)
UNT 27/9 2013

Läs mer om